Höstsolen lyser över Eriksdalsbadet då Popaganda slår upp grindarna för åttonde året i rad. Trots att Hultsfred kastat in den musikaliska handduken och Arvika redovisat röda siffror i år har Stockholmsfestivalen lyckats med bedriften att sälja slut på alla biljetterna under båda dagarna. En insiktsfull blandning av folkliga svenska artister och ännu okända akter lägger grunden för stadsfestivalens succé.
Succé är även ett ord som beskriver Familjens spelning, vars klubbkänsla trots matinétid får hela folkhavet att studsa i extas alltmedan Johan T Karlsson förklarar på bredaste skånskan precis hur mycket hans skalle snurrar. Kvällen till ära utökas familjen med bonussyskonen Martin Sköld (Kent) och Norrköpings egen favoritvampyr Krunegård, som framför en strålande version av Man ser det från månen.
Sveriges i särklass starkast lysande himlakropp är ändå en kort tjej i pojkaktig pottfrisyr. När Robyn intar scenen sprider sig nämligen en sällsam värme bland publiken, trots den bitande höstkylan. De krampaktiga tagen om termoskaffet lättar för en stund då besökarnas händer istället sträcks upp för att hylla den okrönta dansdrottningen. Och medan hon studsar omkring som en partikel i CERN-reaktorn förstår alla lyssnare att detta är ett stort ögonblick i Sveriges musikaliska historia.
Helgen avslutas med en rakt igenom professionell spelning signerad Hot Chip, som likt fyra energiska Duracellkaniner leker fram tonerna till sina bästa dansrökare. När avslutande Ready for the floor rullar fram över de 12 000 nöjda besökarna, över de hundratals lyssnare som trängs utanför stängslet och över de öde klorbassängerna på Eriksdalsbadet är det bara att konstatera att Popaganda motsvarade förväntningarna. Igen.