Det finns verkligen skäl att var tacksam: domkyrkans barockorkester berikade lördagen med ett drygt timslångt program med musik av Telemann, Händel och Bach!
Det mest hörvärda i inledningsnumret, en svit av Telemann, var efter min mening den sats som hade titeln "Loure": harmoniskt djärv, rytmiskt pregnant och med fina insatser av träblåsarna. När Telemann skrev sin svit vet jag inte, men det kan ha varit i slutet av 1730-talet och i så fall samtidigt med de två andra numren.
D-mollkonserten ur Händels op 10 har mycket av den musikantiska glädje som man gärna förknippar med denne tonsättare. Här spelades det med härlig svikt, speciellt i de dansanta allegrosatserna och i den andra av dem fick jag bestämda associationer till Vivaldi: det var Torbjörn Köhls violin som väckte dem.
Det sista numret - och huvudnumret, tycker jag - var Bachs fjärde orkestersvit. Det är praktfull musik, präglad av melodisk rikedom och en gedigen och glad säkerhet i gestaltningen.
Allt väl, alltså? Ja, men...
Av programbladets baksida framgick att nio personer skulle sitta i violinstämmorna. Det var bestämt färre och de som inte var där skulle ha behövts.