Raised Fist tog ut svängarna

- Bassolo! Spela fortare!

Många entusiastiska och ibland egendomliga välkomstskrik hördes på Ågatan i torsdags kväll. Från Malmö på väg upp till nordligasteNorrland mellanlandade Raised Fist för en kväll på Platens.

Luleåsönerna med höjda nävar buntas ofta ihop med den mytomspunna hardcorescen som växte fram i Umeå under tidigt 90-tal, på gott och ont. Själva har de nog aldrig trivts i det trådsmala fack som genrefascister världen över har stakat ut åt dem. De rör sig ofta i det av rockpuritaner så föraktade ingenmanslandet mellan metal och punk. "Veil of Ignorance" från 2009 flörtar vilt med det melodiska metalsoundet som tagit bland andra In Flames till de stora arenorna.

Eventuella rockpuritaner och straight edge- anhängare gör inte mycket väsen på Platens, här är det idel glada miner, ölflaskor och allsång oavsett på vilken platta låten återfinns. Raised Fist gillar läget och vågar ta ut svängarna. Ingen är arg, men alla agerar med den aggressivitet som musiken mår bäst av. Sångaren Alexander Hagman inleder varje låt med en hoppspark och avslutar med ett ironiskt och välartikulerat "Tack så mycket.". Bakom honom är övriga bandmedlemmar uppslukade av spasmiska dödsdanser med sina instrument, precis som sig bör.

Konserten är fri från den gravallvarliga stämning som musiken ibland tycks föreskriva. Lite politik i mellansnacken hade kommit som en frisk fläkt i en tid när genrens rötter ofta glöms bort. Vi får nöja oss med små norrländska visdomsord och den vanliga anti-SD plattityden. Med det får passera när det som utspelar sig mellan mellansnacken ofta är ren magi. När något börjar lukta bränt halvvägs in i konserten och en ljudtekniker meddelar att en av högtalarna har gått sönder, då vet man att det är bra.