CCCC
Nina Ramsby och Ludvig Berghe Trio
Verdefoajén, Linköpings konserthus
Det är nog först på sistone som sångerskan och multiinstrumentalisten Nina Ramsbys namn hamnat på mångas läppar och i mångas medvetanden, efter att tidigare ha varit välkänt och aktat i en trängre krets av kännare och entusiaster. Redan i inledningens "Du har blivit stor nu" visar hon ett i sammanhanget annorlunda sätt att sjunga, personligt och utlämnande och kongenialt med de texter hon gjort till Berghes musik.
Det har skrivits en del om hur samarbetet mellan henne och Berghes trio innebär något i stil med att "visa möter jazz". Tja, kanske om man har en generös definition av visbegreppet. Annars handlar nog den "nya" genrebeteckningen mer om hennes bakgrund och tidigare karriär än att visan skulle vara en påtaglig del av det vi nu får höra. Berghes kompositioner resulterar i jazz, även om Ramsby inte är en jazzvokalist i konventionell mening.
När de ackompanjerar spelar Berghe tillsammans med basisten Lars Ekman och trumslagaren Daniel Fredriksson luftigt och följsamt då performern Ramsby tar för sig av utrymmet, men när de får tillfälle att komma loss på egen hand så svänger de grymt och hämningslöst, exempelvis i "Ere sant, ere så?" Ludvig Berghe är hörvärd både som beledsagare och solist. Han frigör ibland sina händer från varandra på ett fascinerande vis, trots att de liksom verkar musicera var för sig låter de bra ihop. Han har också ett underbart harmoniskt handlag, och även om flygeln visar sig lite svajig skapar han stor skönhet i introduktionen till "Stiltje". Med klarinettspel och hudlös sång av Nina Ramsby tillhör den kvällens mest lyckade nummer.
Allt i konserten träffar inte mitt i prick, men det prövande och sökande tonfallet har också ett uppenbart värde. Att som åhörare vara med när någon anstränger sig och sträcker sig efter något är mer spännande än att titta på någon som jonglerar utan ansträngning. Samarbetet mellan Ramsby och jazztrion är ett lyckokast där det finns mer att utveckla. För mig handlar helhetsintrycket inte bara om det klingande resultatet: jag tilltalas av att de inte smeker medhårs utan har en solklar integritet och kompromisslöshet, en utstrålning av "tyck gärna om det ni hör, men det här är musik på våra villkor!"