Regnet föll över Springsteen

"Välkommen till Stockholms Stadion" står det stort på skylten över läktaren och det är det enda som känns riktigt välkomnande denna junikväll. Utanför Stockholm Stadion är det trafikkaos och köerna vid entrégrindarna är långa. Och så vädret då! Detta oväder som dragit in från Finland och oväder från Finland är inte att leka med. Regn, blåst och en temperatur som skulle göra vilken höstkväll som helst avundsjuk. Folk har plundrat sina vintergarderober och täckjackorna är framme igen. Mössorna är på.

Så vad finns det att förlora. Antingen sitter man i ett hörn och gnäller eller också går man ut ännu hårdare. Och det är precis vad Mr Springsteen och hans tiomannaorkester bestämt sig för.

Först kommer Nils Lofgren med ett dragspel och spelar nån slags version av "Idas Sommarvisa" sedan kommer hela bandet med ett leende på läpparna och startar påpassligt med Creedence gamla hit "Who?ll stop the rain". Och det är bara att inse att Springsteen och hans vänner är inte på Stadion för att ställa in skorna och spela säkert. Rock ?n? roll passar i alla väder. Det finns inget dåligt väder - bara dålig musik och den är inte här ikväll.

Visst får vi några tveksamma nummer som en överlastad "Outlaw Pete" en onödig "The Rising" och en boogieversion av "Johnny 99" som helt tar udden av låtens tunga ämne och text. Vi får några strönummer från senaste skivan men de faller inte helt ur ramen som befarat. En låt som "My lucky day" får till och med ett helt nytt liv i en vansinnig sluggerversion.

Allra bäst blir det när Springsteen hämtar önske- lappar från publiken och han överraskar alla inklusive bandet med låtar som "Cadillac Ranch" och Troggs gamla "Wild thing". När Springsteen sedan placerar ut sina egna klassiker på strategiska platser i showen och allsången blir monumental i "Twist and shout" då får regent finna sig i att spela biroll.

Så när Springsteen står där på scenkanten, genomsvett efter 2 timmar och 40 minuter och vevar gitarren över huvudet i crescendot av "Dancing in the dark" är det bara att inse att det krävs mer än ett oväder från Finland för att stoppa Bruce Springsteen.

MATTIAS AHLÉN