Carolina Wallin Perez och Ulrika Windolf på Sagateatern, en fredag i oktober.
En nedsläckt teater. Ett åttiotal uppklädda människor. Den röda sammetsridån går upp och publiken tystnar.
På scenen: en cello, en fiol, en gitarr och Ulrika Windolf. Hon sjunger rakt in i mitt hjärta. Jag frågar mig själv varför jag inte hört något av henne tidigare. Ulrika Windolfs röst är skör och väldigt vacker. Jag har svårt att beskriva den - den måste upplevas.
Stämningen är intim och vacker. Ulrika Windolf spelar för oss utvalda. Det enkla scenspråket ger hennes röst mer utrymme.
Hennes låtar? Nytänkande, intressanta och fina. Favoriter, om jag måste välja ut, "The perfect line" och "loosen up".
Som avslutning önskade hon publiken att sjunga med, "ni kommer förstå när". Till låten "Ashes or gold" sjöng publiken med i ett "o:ande". Det var fint - faktiskt riktigt vackert.
Konsertens huvudartist var Carolina Wallin Perez. Hon är kanske mest känd för sitt album "Pärlor och svin", en platta där hon tolkat bandet Kents låtar.
Under konserten framförde hon främst material från sin senaste platta "Där vi var en gång". Ett album helt på svenska. Den nya plattan är bra - stundtals riktigt bra, stundtals enformig.
Min favoritlåt från spelningen är definitivt "När alla lampor tänds", den får mig på bra humör och har ett skönt gung.
Carolina Wallin Perez framförde Kent-låtarna "Utan dina andetag" och "Pärlor". Den förstnämnda är självklart fin, men jag tycker att den är sönderspelad. "Utan dina andetag" behöver ligga och damma ett tag nu. Dock kompenserade hon med "Pärlor". En låt som är så vacker.
Ulrika Windolf och Carolina Wallin Perez, två vackra röster, på en nedsläckt teater, en fredagskväll i oktober? Jag behöver i alla fall inget mer.