Jean Sibelius fick hundratusen mark av den finska regeringen och levde sedan lyxliv med tjänare. Så kan det gå när man är tonsättare, sade Lars-Åke Franke-Blom.
- Då vet vi hur han har det! skrattar min stolsgranne.
För Lars-Åke är själv kompositör, tillika eftermiddagens pianist. Varken han eller Göran Sarring, som läser dikterna, kan kallas pretentiösa eller torra, den ironiska tonen lyser genom nästan allt de säger.
Deras Musikaliska salong inleddes i lördags för fjärde året i rad på Hemgården i Norrköping. Var gång ska ny musik studeras in. Det finns utrymme för modernare tonsättare än Rachmanninov, Beethoven med flera, den här gången Alberto Ginasteras "Två argentinska danser". Lars-Åke pressar fram mycket karaktär ur styckena och publiken är förlåtande om det råkar bli fel någonstans.
Göran Sarring väver in dikter av Brodsky, von Heidenstam och Neruda, parallellt med det pågående samtalet med publiken, som bara tycks bli större. I år har de valt att duka för afternoon tea med scones och snittar i rummet utanför i stället för att kunna ta mot fler, men tvingas fortfarande säga nej för att det blir fullbokat. Större än så kan nog inte salongen bli utan att förlora sin intima atmosfär.
MOLLY TELEMAN