På fredagen ett hällregn. På lördagen ett energiskt yrväder.
När Stadsfesten dansar in på sista kvällen gör den det med besked. Dansar alltså. Popyrvädret Petra "September" Marklund är på besök i Linköping och bjuder ett folkfyllt Kungsträdgården på sin elektrifierade discodanspopmusik.
Till en början känner jag viss skepticism mot September på en festivalscen. Hennes musik hör bäst hemma på dansgolvet, och även om hon internationellt lyckats väl, är hon i Sverige främst känd för sin tolkning av andras sånger i programmet "Så mycket bättre".
Förvisso når publikjublet som högst till Eldkvarns "Kärlekens tunga", men Septembers huvudrepertoar har det lilla fina med sig att det mesta låter som hits, även om det aldrig varit, är, eller kommer bli det. Och det som lätt kunde kännas som förprogrammerade, rutinmässigt danspumpande rytmer, blir någonstans levande när det avfyras tillsammans med ett smil som säger allt: Det här är kul.
Den enda dippen består i att lugna låtar sällan funkar, men i övrigt lyckas popyrvädret från Älta väl med att hålla feststämningen uppe. Med massor av människor i Kungsträdgården blir känslan lite som de där förtryckta löpsedlarna uttrycker: Jag och September är på samma fest!!! Men också och viktigare denna sista kväll av Stadsfesten: Jag och Linköping är det.