Ett utropstecken kan signalera en glad och sprudlande överraskning (Karlar! Kvällen är räddad!), eller utgöra avslutet på ett långt och uppgivet suckande (Karlar! Aldrig lär de sig!).
A capellagruppen Men! är lite av båda världar. Mittemellan en sprakande OS-invigning och en glammig Melodifestivalsdeltävling och efter tidernas kanske mest desperata google-sökning (Men+Missionskyrkan+ Linköping) hamnade jag på lördagseftermiddagen på en konsert med just Men!.
Levererade stämsång
Gruppen, vars stora genombrott kom med medverkan i "Talang 2009", levererar stämsång i gränslandet mellan skönsång och studentgyckel där textstroferna är späckade av Linköpingsreferenser. I stor utsträckning handlar Men! om alternativa texten till andras låtar, röstbuketter av a capellatoner, klädryck och näsflöjtande. Röstmässigt och trots körskolning, lämnar gruppen en del övrigt att önska. Milsvitt från The Real Groups fantastiska röstarrangemang upplevs Men! som ganska tunna ljudmässigt. Alltför stort avstånd mellan gruppmedlemmarnas röster gör att det blir lite glappt och arrangemangen är inte alltid klockrena. Det tar helt enkelt en stund innan man kommer in i respektive låt och bastonen ligger alltför djupt i förhållande till övriga röster.
Högre poäng
I genren "Jag vill verkligen inte bli tagen på allvar" får dock gruppen högre poäng. Det gäller inte bara kostymval och näsflöjtande, utan framför allt deras appellerande på östgötskan som något lätt töntigt. Texterna är inte alltid briljanta, men det finns ett helt kilo barn- tillåten charm över gruppens framförande. Det är barntillåtet på bästa matinétid, där konserten blir ett trivsamt avbrott i OS- tider och där kostymbytena på scenen för åtminstone en tanke till stundande Melodifestivalsdeltävlingar. Och med ett blandat intryck av överraskningar, humor, gyckel, charm och amatörism kan föreställningen summeras i just ett lätt suckande, lätt sprudlande, utropstecken-krönt Karlar!