Klockorna ringer i Vist Kyrka. Mikael Godée, framme vid altaret, prövar sig fram på sin sopransax, nästan som om han värmer upp. Efter nån minut hörs en klar, bärig sångröst bak från orgelläktaren. Det är Eva Rune, som framför "Världenes frälsare", en folklig koral från Estland. Snyggt!
Duon bjuder på jul- och trettondagsmusik från medeltiden och framåt. Visst är det en udda kombination, folksång och jazzinfluerad sopransax, men grundtanken verkar vara att låta Eva Rune med sin förnämliga diktion föra fram texten och sen får Mikael Godée understryka det känslomässiga i sitt spel. Framför allt tycker jag att han lyckas med att lyfta fram glädjen i musiken, glädjen i själva budskapet.
Trots musikens meditativa karaktär kräver den full koncentration av oss i publiken. När jag låter blicken fastna på detaljer i det kyrkorummet tappar jag snart bort mig i musiken och det subtila uttrycket går mig förbi.
Mest överraskad blir jag när Eva Rune plockar upp "Ros i snö", en visa från vår egen tid av Alf Hambe, som också den berättar om Maria, Jesusbarnet, stjärnan och Herodes soldater. Men på Hambes eget undersamma sätt.
Eva Rune bjuder också in publiken till gemensam psalmsång vid ett par tillfällen och det lyfter skönt, särskilt i "En stjärna gick på himlen fram", i folklig koraltappning.
Det är alltid spännande att möta artister med integritet, som gör sin grej utan att snegla på tidens trender. Det blev också en finstämd, upplyftande kväll, där ljuset, stjärnan, solen hyllades. När jag körde hem från Sturefors kom en strof från Lennart Hellsing till mig.
Tänd ett ensamt litet ljus
och hälsa det från mig
Mörkret räcker inte till
att släcka det för dig
Det var just det Eva Rune och Mikael Godée gjorde. Tände små fina ljus i mörkret.