Dag Vag, Atmosfär
Senast jag hörde Dag Vag live var i slutet på 70-talet på studentpuben Flamman då vi alla hjälptes åt att rocka röven av kapitalet. Nu är vi alla 30 år äldre och det går lite lugnare till.
Men Stig Vig är sig lik; solbrillor, ring i örat, evigt tuggummituggande. Bandet låter stabilt med den säregna mix av punk, rock och reggae som blev dess signum. Jag är svag för gitarristen Kenny Håkansson, som klarar det mesta galant, från David Lindley-inspirerat reggaeplock till skönt uppbyggda solon.
Trycket e för mycke" sjunger Stig Vig på slutet och det ligger nåt i det. Kön var lång till Atmosfär och många kom aldrig in, Dag Vag borde ha lirat i Garden.