CCCCC
Oslo filharmoniske orkester
Dirigent: Eivind Aadland
Solist: Vilde Frang, violin
Crusellhallen i går kväll
Om inledningsstycket vid gårdagens konsert har upphovsmannen, Jon Öivind Ness, sagt att "jag har sökt mig tillbaka till barndomshjältarna inom den progressiva grenen av postpunken".
För de flesta av gårdagens konsertbesökare - jag är en av dem - var detta inte till mycken vägledning. Vad jag hörde var ett klangligt och rytmiskt raffinerat stycke, utlagt över ett brett ljudspektrum och framfört med en nästan lekfull och glad intensitet.
Ett drag av lek kunde jag också höra i Prokofievs andra violinkonsert, komponerad bid 30-tales mitt, när tonsättaren just återvänt till Sovjet från Västeuropa.
Möjligen återspeglar det en glädje över att åter vara i hemlandet; man kan tycka sig höra både inhemsk melodik och västerländsk, saklig modernitet.
Vilde Frang i solostämman spelade alldeles lysande:mitt uppe i den totala koncentrationen och tekniska briljansen utstrålade hon ett stort mått av spelglädje.
Kanske är avslutningsstycket, Dvoraks nionde symfoni, det av verken som främst präglas av glädje. Den gamla frågan om "Från nya världen" speglar amerikansk musik eller ej kan vi nog avskriva. Dvorak själv klargjorde att detta var musik som - med Smetanas ord - kom från "Böhmens ängar och lunder".
Gårdagens framförande var mycket imponerande. Vitaliteten och rörligheten i första satsen, den ömsint förmedlade ljusa andakten i den andra, föreningen av lätthet och likväl kraft i den tredje och så jublet i sista satsen - allt format i lysande samspel under Eivind Aadland.
En stor kväll!