Storartad intensitet

CCCCC Norrköpings symfoniorkester: Mahlers sjunde symfoni. Dirigent Alan Buribayev. Crusellhallen, Linköping.

Foto: Fotograf saknas!

Konsert2010-03-15 10:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

- Symfonin måste vara som livet. Den måste innefatta allt.

Dessa ofta citerade ord ska Mahler ha riktat till Sibelius när de möttes 1907. Då hade han komponerat sin sjätte och sin sjunde symfoni och hade den åttonde under arbete. Igår stod den sjunde på SONs program oh det gavs en möjlighet att begrunda vad det är för en värld Mahler ger oss.

Nu är det allt annat än lätt att få grepp om ett verk av sådana här dimensioner: de fem satserna krävde i går en speltid på drygt 75 minuter, och orkestern är mycket större än normalt.

Finns det en struktur som kan ge vägledning? Kan det vara meningsfullt att se den tredje satsen - scherzot - som kärnan i verket? Den föregås av och följs av satser som båda har beteckningen "Nattmusik". Och dessa två i sin tur föregås av och följs av omfångsrika satser som man snarast förknippar med ljus- dagsljus eller annat. Beskriver symfonin en rörelse från en yttre verklighet till något mycket personligt och privat och därifrån åter till ljus och dager?

Det finns något gränslöst - om inte rent av måttlöst - i Mahlers sätt att förhålla sig till musikaliska konventioner och kanske också till sina ingivelser. Jag undgår inte intrycket att Mahler ibland rör sig mellan det geniala och det banala. Oftast behandlar han sina musikaliska idéer med verkningsfullt raffinemang. Emellanåt har jag likväl intrycket att han nöjer sig med rätt ytliga effekter.

Och hur gestaltade nu SON och Buribayev symfonin? För det första: med storartad intensitet. Yttersatserna, främst, karaktäriserades av en ungdomligt, vitalt, härligt livsbejakande musicerande. Det var som om dirigenten skulpterade fram en sång om glädje och livstro. Och i de båda satserna med beteckningen "nattmusik" hörde jag inget av den vånda "vars strider blott natten ser". Däremot väckte den intensiva tredje satsen associationer till makaber karneval eller rent av häxsabbat. Och sista satsen framstod som både en dityramb och en ibland munter, ibland älsklig idyll.

PS

Mahler föddes 1860, för 150 år sedan. Detta firas ymnigt, och SON deltar, också utanför länet. På onsdag (18 mars) framför SON den sjunde symfonin i Stockholms konserthus.