Storartat storbandssväng

CCCCLinköping Jazz Orchestra, Rigmor GustafssonSagateatern i Linköping

Foto: Fotograf saknas!

Konsert2011-10-03 16:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Linköping Jazz Orchestra är inte bara bra - de är mycket bra! De besitter alla de egenskaper som man vill att ett storband ska ha: knivskarpt brass, fuktiga saxofoner och ett pålitligt komp. Redan i den inledande bluesen svänger det rejält, här finns både ett genuint storbandsspräck och en känsla för nyanser (det första blir tämligen meningslöst om inte även det andra odlas).

Det mesta snurrar kring trumslagaren Patrik Sjögren, hans roll som pådrivare och leverantör av ursäkra inprickningar kan inte överskattas - "bandets ryggrad" enligt ledaren Magnus Ericsson. Och en sådan bergfast botten att bygga på som Glenn Franssons kontrabas vore en tillgång för vilken ensemble som helst.

Det är ingen självklarhet att ett bra storbandskollektiv också innehar goda solister, men det finns många sådan i LJO. Ett exempel är altsaxofonisten Andreas Baro, vars solo ytterligare förgyller en övertygande "And the melody still lingers on".

Rigmor Gustafsson i helvitt framstår nästan änglalik framför alla svartklädda "gubbar". Jag har hört henne många gånger och tyckte redan för både fem och tio år sedan att hon var en stjärna. Men som artist har hon utvecklats än mer, publikkontakten är fenomenal. Att tillhöra den yppersta eliten och samtidigt ha utstrålning av en helylletjej, det är svårt att inte tycka om! Hennes röst är både tekniskt kontrollerad och personligt uttrycksfull. Sluttonen på "Prelude to a kiss" balanserar på slak lina för att slutligen elegant komma över på fast mark.

Även orkesterns "egen" Dennis Östryd greppar sångmikrofonen, och när Lana Brunell gör detsamma vässar hon röstens egg mot Elvis-medleyt. Ett nytt sensationellt stjärnskott är och blir sångerskan Linn Thelandersson, en stor begåvning som jag ser fram emot att få höra mer av.

Inget av allt detta skulle dock finnas utan Magnus Ericsson, som förutom att leda bandet även arrangerar förtjänstfullt och bjuder på storartad tenorsax i "Caravan".

Konserten markerar orkesterns 20-åriga existens. Måtte de fortsätta att glädja sina många lyssnare i åtminstone 20 år till!