Storslaget uruppförande med toppkör

Lördagens Katedralmusik i Linköpings domkyrka bjöd på exklusiva gäster. Eric Ericsons kammarkör hör till landets främsta ensembler inom röstkonsten.

Körens förmåga att arbeta med samtidens musik avspeglades i denna konsert, men även kapaciteten att tolka olika traditioner och att växla mellan olika uttryck.

Återkommande i programmet var en koppling till romantiken i både text och tonspråk. Men spännvidden var ändå stor. Det var intressant att jämföra David Swärds nykomponerade sätt att hantera text av 1800-tals poeten Swinburne, med Granville Bantocks hundra år äldre tonsättning av samma poet.

Swärds "Light of pallid amber", fick här sitt uruppförande. Den nya svenska musiken stod sig väl i sammanhanget. I själva verket var det betydligt intressantare än Bantocks ganska dammiga och intetsägande körverk.

Ur mörker och skymning inledde Swärds komposition i en dov och tät körklang. Musiken hade en mjuk och lite dröjande känsla. Från en ganska tonal och enkel karaktär, växte musiken successivt till större och flertonal komplexitet och kraftfulla klanger.

Verket hängde fint med en organiskt växande utveckling som följde diktens väg från mörker till ljus.

Stilmässigt närmast detta låg Brittens sånger ur "Sacred and Profane". Men här växlar det häftigt mellan enkelt och svårt. Heligt och folkligt. Med körens engagerade gestaltning blev detta mer av ett livfullt berättande.

John Taveners nyenkla musik utgår ofta från gammal kyrkomusik eller medeltid. Det fanns kopplingar mellan den och Rachmaninovs Chrysostomosliturgi som utgjorde andra halvan av programmet.

Här hade ryska dirigenten Maria Goundorina fått kören att skifta klang till ett ryskt idiom. Det blev en mycket innerlig och hän- given tolkning med stor dynamik, från det andlöst svaga till mycket stora klanger med djup ner till låga vibrerande bastoner.