Suverän solodans

CCCC Östgöta Blåsarsymfoniker, Östgöta Kammarkör, Lihkören, Linnea, dansare Thomas Johansen, dirigent Hannu Koivula. Crusellhallen, Linköping igår kväll.

Foto: Fotograf saknas!

Konsert2010-04-23 08:53
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsertrubriken "Våroffer" angav endast till en del var det var fråga om. Visst var det Stravinsky, men Blåsarsymfonikernas chefdirigent Hannu Koivula hade satt samman delar av "Eldfågeln" och just "Våroffer" för att åskådliggöra Bibelns passionsberättelse, alltså Jesu lidandes historia. Ett märkligt koncept kallat "Offer", men det fungerade överraskande bra.

Alla musiker var inte på banan i inledningen, något som dock rättade till sig efter en stund. Slagverket lät magnifikt. Men sanningen att säga fick publiken annat att tänka på när dansaren Thomas Johansen intog scenen. Han hade själv skickligt koreograferat hela förloppet, från intåget i Jerusalem till uppståndelsen. Allt detta gestaltade han varierat och uttrycksfullt, ensam framför orkestern i en bra bit över en halvtimme - vilken prestation! Hans kroppsspråk var enastående och fångade garanterat in hela den välbesatta salongens koncentration. Istället för den hedniska offerrit som det ursprungligen berättas om i baletten "Våroffer" var det nu Johansens Jesus som offrades. Koivulas annorlunda idé blev framgångsrik, givetvis till stor del beroende på en så suverän dansartist. Sällan eller aldrig har jag sett en sådan solodansinsats, åtminstone inte här i stan.

När de tre körerna tog plats på scenen för sin egen avdelning såg det maffigt ut, men akustiken gjorde att det inte lät lika mycket i Rossinis snabba passager. Stenhammars paradnummer "I seraillets have" klingade bättre med sina längre notvärden och körens vackra legatosång.

Stravinskys "Psalmsymfoni" är inte någon symfoni i egentlig mening utan ett stramt och allvarstyngt körverk med orkester. Den latinska texten skapar en viss distans, men när man vet att tonsättaren i och med komponerandet gjorde ett religiöst ställningstagande så får det hela ändå en personlig prägel. Mycket lät storslaget medan annat var lite svajigt och livlöst, i synnerhet gällde det andra satsen. Liksom var fallet med "Offer" hade Koivula tillsammans med Ingvar Karkoff instrumenterat Stravinskys musik, en imponerande arbetsinsats som i hög grad bidrog till de intryck konserten gav.