Varje år är ett jubileumsår av någon sort, och 2010 är bland annat Schumanns och Chopins. Båda utgör något av en prototyp för schablonbilden av den svärmiske och lidande konstnären, båda dog i förtid och båda har skrivit massor av omistlig pianomusik. Men det handlar trots allt om två olika själars ideal och uttryck, något som Roland Pöntinen förtjänstfullt tydliggjorde i såväl ord som ton.
Han inledde med Schumann, "Två romanser" och utdrag ur "Fantasistyckena". De sistnämnda tillhörde konsertens höjdpunkter med sitt bräddfyllda innehåll och sina stora dynamiska ytterligheter. Det är svårt att tänka sig något mer romantiskt - i musikhistoriskt hänseende - men det blev aldrig kvalmigt tack vare Pöntinens genomlysta spel. Och vilket anslag han har!
Mer tid ägnades åt Chopin, och den för Crusellhallen fåtaliga publiken fick en mångfacetterad bild av honom. Genom Pöntinens suveräna behärskning rann musiken fram lika obehindrat som alla rännilar gjorde under promenaden till och från konserten. Visst krävs en virtuos för att framföra Chopins nocturner och mazurkor, men det räcker inte med att vara snabb i fingrarna. I exempelvis "Revolutionsetyden" finns ett hisnande bygge av dramatik och känslostormar, något som Chopin och en honom vuxen uttolkare gör omöjligt för lyssnaren att inte beröras av.
Pöntinen gav en biografisk bakgrund till flera av de stycken han spelade, något som förutom sitt faktiska innehåll gav programmet en puls och utgjorde vilopunkter bland allt engagerande musiklyssnande. Mot slutet kommenterade han något jag suttit och tänkt på tidigare under konserten: kanske bör vi trots allt inte binda våra musikupplevelser vid det vi råkar veta om tonsättarens belägenhet vid komponerandet, musiken i sig äger ju i allmänhet en större angelägenhet än att bara vara en illustration till något utom-musikaliskt.
Efter sitt framförande av publiknumret "Grande valse brillante" insåg Pöntinen att han hade glömt ett parti, varför han lovade att efter det ordinarie programmet spela den en gång till utan att hoppa över något. Så skedde också!