En av Sven-Ingvars många låtar heter "Nio liv" och visst är det lite så detta band känns: som en grupp som har överlevt sig själv, men också ständigt förnyar sig. I lördags besökte Sven-Ingvars - eller Sven(-Erik) utan Ingvar men ändå Sven-Ingvars - Linköpings Konsert & Kongress. Konserten som fått sitt namn av en Dan Hylander-komposition, "Så många mil, så många år" är tänkt att summera en repertoar som sträcker sig över bandets 55-åriga historia.
Sven-Ingvars kategoriseras ofta in bland de svenska dansbanden, men även om deras musik innehåller en tydlig danstakt och Sven-Erik Magnusson har en tendens att sjunga alla typer av låtar med ett lite hurtfriskt anslag, är gruppen så mycket mer än dansmusik.
BlandatLördagens konsert var uppdelad i två akter - en där musiken framfördes ackompanjerad av ståbas och klassiskt piano, den andra där ståbas bytts mot elbas och piano mot keyboards, och där jazzklubbsreferenser i scendekor ersatts med Hultsfredsinfluenser i bas-ackord. Under båda dessa akter blandades kompositioner av typen Fröken Fräken, med låtar signerade Strömstedt, Gessle och LeMarc. Och dessa framfördes i sin tur tillsammans med tonsatta Fröding-dikter och rock-klassiker av typen "Rock around the clock" på klarinett.
Som en kameleontLikt en kameleont eller en katt med nio liv rör sig bandet mellan stilar, kryddar låtar med Beach Boys- och Orbison-riff, tonar ner snabba låtar, och skruvar upp volymen på andra. Konserten blir en uppvisning i duktigt musicerande, men också självdistans och när jag hör ett av deras fans, som är ett antal år äldre än gruppens 55 år, vråla av lycka, då är det bara att konstatera att gruppen har mycket liv kvar att ge inom alla sina olika genrer.
CHRISTINA ÖBERG