Vi var lite oroliga för Heavy Metal, erkände trombonisten Therese Hammarberg skämtsamt, men det är roligt att se att ni sitter kvar. Sven-David Sandströms Heavy Metal är från 1991. Det andra av de nyare verken var Scandinavian Music (även kallad Arktis) som ger rum både för isberg och nattblå himmel. Torbjörn Iwan Lundquist (1920-2000) var en sann naturlyriker.
Föll iblandHeavy Metal är ett intressant stycke - och inte det minsta heavy metal. De borde kanske ha oroat sig mer för framförandet än för att stycket är (post-)modernt, för det kom inte helt till sin rätt. De föll ibland när det borde ha varit distinkt och säkert.
I Scandinavian Music var gruppen däremot som en mistlur över minusgradigt vatten. Magnus Matthiessens tubastämma låg ofta ljust, men de fem stämmorna samarbetade så bra att den gemensamma klangen blev större, friare och behagligare än någonsin.
God stämningÖstgöta Brasskvintett verkade uppriktigt tacksamma för att det hade kommit publik. Stämningen var god och avslappnad under eftermiddagskonserten, även om den inleddes stelt med några småmissar i Drottningholmsmusiken av J.H. Roman och danser av A. Düben. Som tur var blev konserten bara bättre och bättre.
Bellmans epistel 30Tre av Bellmans Fredmans epistlar var skickligt arrangerade av Anders Högstedt och klingade vackert för deras besättning. Nr 30 (Drick ur ditt glas) var melankolisk och hade fördelaktiga kontraster mellan flödande trumpeter och rumsskapande tuba. Glatt, virvlande och lagom komplicerat. Joakim Agnas Tango gav melodin till hornisten Erik Rapp, medan de andra stötte till; rytmer med tyngd i.
Den näsvisa konserttangon gav konserten en leende avslutning.