Tala om programmusik!
Inledningsverket vid gårdagens konsert - Vivaldis De fyra årstiderna - hänger nära samman med fyra sonetter, möjligen skrivna av Vivaldi själv. Det finns till och med detaljerade besked, som anger var musiken illustrerar fåglars sång, bäckars porlande, klapprande tänder (av vinterns kyla, förstås); stormar, jakter, dryckeslag osv.
Det går självfallet precis lika bra att uppskatta musiken utan att känna till detta; upplevelsen blir kanske mera direkt om man inte sitter och lyssnar efter klingande illustrationer.
Detta är ju omedelbart tillgänglig musik: melodiskt rik och varierad, rytmiskt slagkraftig, instrumentalt attraktiv.
Solisten, Pekka Kuusisto, valde att i stort utsträckning spela med eller rent av inne i ensemblen, och det gav speciell prägel åt musiken. Påfallande var att man musicerade med starka kontraster mellan presto och largo, liksom i dynamiken.
Kuusisto tog fasta på musikens lekfulla, dansanta karaktär, till och med i sina egna rörelser! Och hans spel var avspänt virtuost.
Det diskuteras ibland om ornamenteringar i Vivaldis solostämmor, i varje fall i de långsamma satserna. Kuusisto avstod nästan helt från utsmyckningar av den arten.
Den entusiastiska publiken fick ett extranummer; enligt uppgift en finsk folkvisa, som möjligen till hälften komponerades under framförandet av den nynnande violinisten!
Efter paus spelades Nötknäpparsviten, i sin art lika tillgänglig och programmusikaliskt tänkt. Något förvånande är det att denna ljusa och lekfulla musik i tiden hör hemma mellan den påfrestande brytningen med fru von Meck och den sjätte symfonin, som så uppenbart speglar en marterad människas inre.
Återigen påminns man om vilken gudabenådad melodiker Tjajkovskij var och hur elegant han orkestrerade. Stefan Solyom, i tätt samarbete med orkestern, betonade lättheten, elegansen och musikens ibland härligt dansanta karaktär.
Såvitt jag begriper underströk dock Solyom i den avslutande intradan att här också fanns mörka drag; det patos som bryter frams här pekar framåt mot sjätte symfonin!