Söndagens program i Rotundan på Bjärka-Säby slott, var något så ovanligt som en dansföreställning med ny koreografi till 1600-talsmusik. Dansen var emellertid också präglad av 1600-talets former och tradition.
Karin Modigh har utbildats sig inom barockdans och arbetar internationellt, främst inom opera och musikteater. Under barocktiden var musik och dans tätt förenade som sceniska konster. Operorna innehåller ofta många dansinslag, och dansen kan även vara en del i den sceniska berättelsen.
I "Le visage humain" kan man uppleva denna täta relation när dansen följer nära inpå den intima musik som Magnus Andersson framför på barockgitarr och teorb (en större variant av luta).
Den profana musiken från 1600-talet utgår också ofta från danser, och man framför ofta sviter med olika danser som ram. Dessa var ursprungligen folkliga men förfinades och utvecklades med den kultur som växte fram runt adeln och hoven.
Här hördes musik med anknytning till det franska hovet. Detta kulturella centrum som Ludvig XIV byggde upp och härskade över. Man kan föreställa sig att dans och musik kan ha improviserats och experimenterats med där på ett liknande sätt som i detta program.
Karin Modigh blandar egna rörelser och gester med traditionens, på ett sätt som gör att det för det mesta smälter samman till en helhet. Ett par gånger sticker det ut och blir mycket "samtida". Bäst blir det i de mer återhållna och stiliserade avsnitten. Där använder hon ofta en vit neutral ansiktsmask, vilket förstärker det tidlösa och allmänmänskliga.
Magnus Anderssons instrument klingar fint i Rotundan. Hans spel är behärskat och nyanserat i sin lågmäldhet. Kompositionerna är tidstypiska men ganska anonyma. Starkast avtryck gör nog svit i a-moll av Robert de Visée.
Här förmedlar dansen ett känslospel från sorg till glädje. Mot slutet är dansen friare, barfota och luftig. Musikern smittas och följer med i rörelsen.
Konserten "Le visage humain" ges även i Hägerstad nya kyrka i kväll kl 19