Kungsträdgården är, trots fredagens hällregn, i förvånansvärt god form när Linköpings Stadsfest tar emot den störste överlevaren från den svenska hip hopens storhetstid under slutet av 90-talet: Petter.
Det är en brokig, men stor skara människor som har samlats till denna stadsfests tredje största event. Om det är faktumet att det är gratis eller Petters relativt nyvunna folklighet som är den största orsaken ska jag låta vara osagt, men hursomhelst är det en trevlig stämning på gräsmattan.
Petter blandar från sin långa karriär, och gör det bra. Han har fin uppbackning från sitt band också. Ett vanligt problem med hip hop-spelningar är annars dynamiken: antingen är den för dålig med bara artisten och en DJ, eller alldeles för stor med tiotals artister som gör att allting blir till en enda brölig gröt. Petter kör med DJ och levande rytm-sektion, och det funkar bra. Tyvärr finns det inte så mycket som står ut låtmässigt, varken åt det ena eller andra hållet.
Petter är, näst September, den av Så mycket bättre-deltagarna som bäst lyckats/velat slå mynt av sitt deltagande. Publiken får visserligen "Stockholm i mitt hjärta" men tack och lov blir det den råa och smutsiga originalversionen av "Mikrofonkåt". Mest gensvar får annars "Så Klart" och bäst är "Repa skivan". Mest allsång är det på "Längesen".
Slutligen är det trevligt att konstatera att Petter har nått väldigt långt på de tretton år som har gått sedan han skivdebuterade, och det är tveksamt om det var någon som 1998, ens han själv, som trodde att han skulle stå på en så stor scen framför en så stor publik i mer än ett decennium.