Mikael Rickfors med kompande partner på scen med varsin gitarr, inför en sittande publik på Atmosfär. Upplägget känns på det hela taget väldigt sympatiskt. Tillsammans med Mikael Rickfors röst gör det att det är lätt att kapitulera inför något som på förhand kanske inte känns överdrivet intressant.
Materialet under kvällen är hämtat från hela hans långa karriär.
Då alla är så finstämt akustiska, är det svårt att hitta något som sticker ut.
Mer melodiös"This dream is closed" är något mer melodiös och "Tender turns tuff" har något mer tempo. "Bus Stop" är bara rakt igenom väldigt bra, och blir kvällens höjdpunkt. Men annars tänder det aldrig riktigt till, utan det är bara så där sympatiskt trevligt, som tyvärr kan bli lite tråkigt efter ett tag.
Mellansnacket går i samma stil. Vi får höra lågmälda berättelser om hans tid på allehanda öar runt hela världen. I stort sett är det bara prat om öarna, men det är lika trivsamt som låtarna.
Framtida potentialDet känns lite fånigt att prata om framtida potential för en så rutinerad herre som Mikael Rickfors, men Sverige skulle behöva en Johnny Cash, som på ålderns sköra höst gör något storartat.
Idealisk kandidatNu är i och för sig Mikael Rickfors klart yngre, ungefär 100 gånger piggare, och har förmodligen fått i sig oerhört mindre mängder förbjudna preparat, så det kanske dröjer något decennium eller så innan han kvalificerar sig.
Men då skulle han vara en idealisk kandidat. Hans röst är bland de bättre i Sverige, och hittar han bara energin och kreativiteten att göra det där extra, skulle det kunna bli riktigt intressant.
ANDREAS ANDERSSON