Och de gjorde rätt i att vara där, för det här var två kvalitativa timmar med musik för piano, klarinett, oboe, valthorn och fagott.
Lyssnandet skärptes redan från start med Anders Eliassons "Pentagram", vars fem uttrycksfulla satser rymde både vemod, oro och märkliga samklanger. Sedan byttes melankolin och nervigheten ut mot Jean Françaix´ musikantiska "Divertissement", som avslöjade spelmanssjälar hos både komponist och exekutörer.
Hornisten Sören Hermansson torde vara ensemblens mest namnkunnige musiker. Tillsammans med pianisten Andreas Krüger spelade han Franz Strauss´ "Tema med variationer", en insmickrande bagatell som lyftes av ett rasande skickligt framförande. Mycket kan man kalla Frank Zappa, men knappast insmickrande! Omnibus spelade inte något av hans konstmusik, men väl Mothers of Invention-klassikern "Peaches en Regalia", skickligt transkriberad av klarinettisten Lars-Erik Lindström
En höjdpunkt under konserten utgjorde Krügers storslagna tolkning av styckena ur "Ligetis Musica Ricercata". Här resulterade Ligetis lek med ett alltmer växande tonmaterial i en särpräglad musik som krävde en hel del av sin uttolkare.
Fyra blåsare och piano är en kombination man inte möter så ofta, soundet var fräscht och gav mersmak. I sina presentationer visade sig musikerna även vara goda pedagoger. När de avslutade med Mozarts Kvintett för piano och blåsare föll allt på plats: inte bara tonerna, utförandet och lyssnandet - frågan är om det inte rentav gällde själva världsbilden ?