Kammarmusik i Östergötland
Konsert på Linköpings slott
Susanna Stern, sopran
Anna Christensson, piano
14 februari
I lördags var det konsert på slottet med två stipendiater: Susanna Stern som fått Jenny Lind-stipendiet och Anna Christensson, som kan glädja sig åt det stipendium som instiftats i Otto Goldsmiths namn - han som var Jenny Linds make. Mycket i konserten gladde och först och främst den täta och självklara kontakten mellan de två. De musicerade så nära, så nära, och att studera Anna Christenssons ansikte var ibland som att ta del av de ord som sjöngs!
Programmet var omfattande, ambitiöst och säkerligen krävande. Det inleddes med två sånger av den amerikanske tonsättaren Dominick Argento, hos oss nästan okänd, men i fortsättningen bjöds mestadels rätt välkänd musik.
Först svenskt: här kom Ture Rangströms kända tonsättningar av några Bo Bergman-dikter. Så fick vi bekräftat vilken fin romanstonsättare Emil Sjögren är. Att Hilding Hallnäs valt att tonsätta några mindre kända Ekelöf-dikter - hämtade ur samlingen "Sorgen och stjärnan" - kunde förvåna - tills man hörde hur Hallnäs tagit fasta på texternas drag av folkvisa. Susanna Stern underströk detta i sin fina tolkning.
Så från den stora världen: Richard Strauss "Morgen" blev, liksom Gabriel Faurés "Après un rêve, en upplevelse.
Slutnumret, Julias aria ur Gounods "Romeo och Julia", är förstås som gjort för att framkalla det stora bifallet, och det kom givetvis. Men extranumret, Puccinis "Oh, mio babbino caro" ur " Gianni Schicchi", var minst lika uppskattat.
Av Anna Christenssons båda solonummer intresserade särskilt Henning Mankells "Legend". Jag imponerades av hennes förmåga att ge gestalt åt detta existentiella drama.