Välrepeterat men utan höjdpunkter

I Akademiska Kören har Linköping en sångensemble som är väl samtrimmad vad gäller frasering, nyansering och textbehandling.

Jag kan ibland tycka att den sistnämnda kvaliteten får stryka på foten när körer sträcker sig efter en optimal klangbildning så desperat att ingen dödlig kan uppfatta vad de sjunger om.

Så icke i detta fall: körsångarna verkade tvärtom måna om artikulationen, något som fick en positiv effekt på utspel och uttryck som helhet.

Pianisten och kompositören Steve Dobrogosz är en av våra mest fascinerande och begåvade musiker, han spelar piano som en gud och skriver sagolikt fina sånger.

När han ackompanjerar sina sångerskor ligger han ofta lågt, understöder och är följsam - för att plötsligt glittra till och vid befogade tillfällen visa vilken virtuos instrumentalist han också är.

Möjligen är detta analogt med hans sätt att komponera.

I hans "Christmas Cantata" har han modet att våga skriva enkelt och konventionellt (vilket inte med nödvändighet innebär att det är lättsjunget), men så händer det att han fäller ut vingarna och låter oss ana ytterligare bredd och djup.

Om jag förstått rätt så har Akademiska Kören nyss släppt den första CD-inspelningen av detta verk, den inspirerande dirigenten Oskar Ganestål hade således redan tidigare sett till att den här konserten var välrepeterad.

Tredje satsen lät fantastiskt fint, med sina harmoniska vändningar och långa svepande legatolinjer.

Det var roligt att få höra en annorlunda och skickligt skriven julmusik. Dock saknade jag ett organiskt växande och någon höjdpunkt eller centralt parti att hänga upp minnet och intrycken på.

Gösta Nylund hade en viktig roll i det att han spelade Dobrogosz´ härliga orgelsats. Tillsammans med Lambohovsorgelns fylliga värme och vänliga klang bidrog hans tveklösa spel till att lyfta fram innehållet.

Kantaten inramades av några traditionella julsånger: "Nu tändas tusen juleljus", "Jul, jul, strålande jul". Men när kören efter kraftprovet med kantaten avslutade med "Gläns över sjö och strand" märktes onekligen en aning av trötthet.