"Vi hoppades på inget - men blev bäst"

Med 24 år på nacken är Musik Direkt en av de mest anrika musiktävlingarna för ungdomar. I lördags bjöd Östgötamusiken in till länsfinal i Folkets hus i Boxholm. Tre deltävlingar har under våren vaskat fram tio finalklara band från hela Östergötland.

Sen lördagseftermiddag och artisterna börjar anlända till Boxholm. På parkeringsplatsen utanför Folkets hus skvallrar folks frisyrer om finaluppställningens bredd. Popluggar, enorma punkkreationer och en och annan stripig metalman. Utrustning konkas in och salongen proppas med instrument och förväntansfull publik.

Först ut på scen är Linköpings-

popparna The Main-

streams, som också lyckats knipa en plats i finalen av Rockkarusellen. Det ökända askmolnet har tyvärr orsakat manfall men de lyckas fylla de tilldelade tio minuterna med ett tajt fram-förande där ryggraden är Ian Adoks fina pianospel.

Linköpings- och Norrköpingsbanden dominerar och som brukligt på östgötska lokalbandsspelningar är det Linköping som förvaltar traditionerna medan Norrköping står för nytänkandet. Road Raiders från den södra köpingen spelar gammal hederlig heavy metal.

Jeansvästen sitter perfekt och dubbeltrampet ligger som en dov matta över hela konserten. Bassisten Pontus Eriksson far runt som en turboladdad V8 och drar sig inte för att spela med basens hals mellan benen på gitarristen Calle Englund. Efter spelningen har alla band ett kort eftersnack med konferencieren Maria Olofsson, som upptäcker att sångaren Oskar Andersson har slagit upp ett sår på handen.

- Fan vad metal du är då! utbrister Calle Englund imponerat.

Hur var det med det Norrköpingska nytänkandet då? Duon Partyskanks barnförbjudna vispop beskriver nattklubben Hugo i Norrköping med raden "In the corner you find the fucking gorilla, doing his business, cause he?s a drug dillah".

Fantastiskt kul, men framför allt imponeras jag av trion Elephant Egg. Funkigt, psykedeliskt och stenhårt manglar de på direkt från start. Inget snack men desto mer verkstad. Precis när det verkar som att gitarristen Wille Wetterström har flummat ut fullständigt kommer en sjukt tight avslutning som knyter ihop tio otroligt snygga minuter.

- Vi repade sex timmar i natt för att få ihop det här, berättar Wille Wetterström efteråt.

Döm om min förvåning när de inte ens kniper en pallplats. Vinner gör i stället kvällens sista band, Here?s Johnny, också de från Norrköping.

Here?s Johnny är fyra tjejer - varav en tillfälligt utbytt mot bassisten Jimmy - som färdas i gränslandet mellan trashtuggande, emo och vanlig gladpunk. Det de saknar i teknik tar de mer än väl igen i scennärvaro. Som det enda bandet som lyckas få publiken att resa sig ur de lite för bekväma plyschfåtöljerna är de helt klart värda en eloge. Sångerskan Cerefie Byrge blir glatt överraskad av vinsten:

- Vi kom hit och hoppades på ingenting, men så blev vi bäst!

- Om jag vore lite kvinnligare skulle jag kanske gråta, konstaterar gitarristen Amanda Andersson kyligt.

För Here?s Johnny väntar en betald resa till Musik Direkts riksfestival i Uddevalla den 13-15 maj.