Det är inte ofta jag blir exalterad över konsertutbudet i Linköping. Det är sällan vi får ta del av något unikt, något band som inte spelar i varenda håla landet runt. När Coliseum, från Louisville, Kentucky i USA, passerar Linköping för en av två konserter i Sverige är det omöjligt för mig att dölja glädjen. Kvällen är ihopsatt med fingertoppskänsla, varierad men med grund i tung rock.
Oblivious gör som vanligt ett bra jobb på scenen men för min del får deras stonerrock gärna ta ut svängarna mer. Guilty blandar hardcore och thrash. Jag gillar det men skulle gärna se mer attack i musik och sång.
Och hör sen!Vanhelgd från Mjölby spelar klassisk death metal utan trams. Rakt på bara. De räds inte melodier och krokar men avviker aldrig från den brutala banan. Pricken över i är när sångaren Mattias Frisk skrikit inälvorna ur sig genom en hel låt för att avsluta med orden "och hör sen!".
Skäller som en bandhundColiseum har gått från hetsig hardcore till ett mer indierockande sound, det påminner om nittiotalets emoband som Quicksand och Handsome. Med skillnaden att storvuxne och skäggige sångaren Ryan Patterson skäller som en bandhund. Lille basisten Mike Pascal verkar vara direktimporterad från 1982, hans ofrivilliga grimaser och glädjeskutt är stor underhållning.
Trummisen Carter Wilson ser ut att vara fjorton år och spelar med en pojkaktigt nervig stil, men han gör givetvis inte ett misstag på hela kvällen. Stora delar av förra årets skiva "House with a curse" avverkas och det är intensivt och snortajt men samtidigt svängigt och inramat av en uppslupen stämning på scenen.
PELLE GUNNARSSON