När man befarar att det ska bli en lång färd mot natt och dags för Dale Watson att avsluta årets festival så kliver en stor positiv överraskning upp på stora scenen redan vid sjutiden. Blue Valley Boys från Torsby, Värmland öppnar med So doggone lonesome, Johnny Cashs lite bortglömda pärla från Sun-åren. Och de gör det med sting och känsla, bara för att dräpa till med Johnny Hortens rockrökare I`m comin` homeoch så där håller de på. Den lilla trion kom att bli kvällens stora överraskning.
Att de sedan avlöses av Ben Carbine & the 18 wheelers, ett ganska trist Garth Brooks-inspirerat gäng från Skellefteå är att beklaga.
Och att Elisabeth Andreassens (Kicki Danielssons gamla kompis) kompband Ila Auto inte fick husera själva på scenen är också att beklaga. Deras läckra bluegrass tappade betänkligt med att den gamla schlagerdrottningen skuggade deras kunnande.
Eva Eastwood föll den nu stora publiken i smaken med sin blandning av 50- tals rock, bop,schlager, rockabilly och rock a´la Status Quo och AcDc. Och personligen har jag aldrig sett henne och hennes skickliga musiker i bättre slag.
När Dale Watson äntrar scenen, rundare och gråhårigare än när jag såg honom sist, är det bara att falla in i den unisona hyllning han får från den hängivna Ydrepubliken. Han är bara så vass, precis och skärpt att alla eventuella tvivel raseras. Han sjunger fortfarande med en gudabenådad stämma och om möjligt är hans strängbändande mer bländande känsligt och skickligt än tidigare. Och som en sann amerikansk underhållare ger han oss alla precis vad vi vill få.