Support: Kollapsed
The Crypt, Linköping, 25 november
Den norrländska stämman i Totalt Jävla Mörkers "Ett vackert landskap af ensamhet" ljuder ut i lokalen. Det är svårt att tänka sig något mer ångestladdat. Men det som sedan följer är förmodligen det allra bästa sättet som finns för att få utlopp för ångest. Eller bara att avreagera sig på vad som helst. Totalt Jävla Mörker rasar iväg i en hardcore-attack helt utan andrum, som uppfyller lilla salen på The Crypt med en otrolig energi. Det är i stort sätt fullsatt och det blir snabbt svettigt.
Det finns absolut inga tvivel om att Totalt Jävla Mörker menar allvar – de båda sångarna far över hela scenen och skriker ut låtarna. Vanligtvis när band har två sångare innebär det att de vill få fram fler nyanser av låtar med kontraster mellan stämmorna. I Totalt Jävla Mörkers fall är det snarare nyanser av besinningslöst raseri som publiken får. Och det är helt underbart att höra.
Några låtar in i spelningen ökar bandet intensiteten ytterligare med tidiga spåret "Under Sions kalla stjärna", som eventuellt kan vara det argaste som har hörts på scen i Linköping.
Spelningen fortsätter i samma stil och det är bara att njuta av vad som sker på scen. Då återstår ändå avslutningen med "Psykets heroin", "Dödsdemokratier" och "Kall värld", som Totalt Jävla Mörker gör sanslöst bra.
Efter att extranumret "Rasist i uniform" tonat ut tar sig publiken snabbt ut för att få luft. Och många bara tittar på varandra och tycks undra "Vad var det som precis hände?". Vilket är en berättigad fråga – det är inte helt enkelt att förstå att en konsert på bara fyrtio minuter kan kännas så mycket.