Palatset, Linköping 2/12
Johan Kinde, 53 år, är oklanderligt välklädd, som alltid. Det är inget problem att åldras med grace för den som alltid haft tidlös stil som sitt signum. Om det samma gäller hans musik har jag svårare att bedöma. Jag har aldrig slutat lyssna på Lustans Lakejer sedan de drabbade mig, räddade mig och för alltid förändrade min syn på musik och mode 1981.
Det har bara gått ett år sedan Johan Kinde besökte Palatset i Linköping med sitt akustiska kompband Los Cuervos, och spelade både nya sånger och eleganta nytolkningar av hans gamla låtar. Då var vi en liten men hängiven skara framför scenen. Nu är golvet fullt av grånade men välklädda män och kvinnor, som jublar och dansar till låtarna vi älskade när vi var lika unga och moderna som musiken.
Att Lustans Lakejer gör comeback är nu inte någon sensation – första återkomsten skedde redan 1993 och sedan dess har vi bland kunnat se dem i Melodifestivalen 2008 och på Forever Young-turnén tillsammans med Ultravox och Alphaville i Berg 2010.
Men den här turnén har blivit en betydligt större framgång med ständigt nya konsertdatum. Genombrottsalbumet "Uppdrag i Genève" fyller 35 år och kärnpubliken har nått den punkt i livet när barnvakt inte längre är ett bekymmer.
Dessutom är fler gamla medlemmar tillbaka på scenen. Trummisen Christer Hellman har syntluggen i behåll. Om någon satte på den skäggige Tom Wolgers en Beppe-hatt skulle han vara pappa upp i dagen. Kinde, den alltid lika vältalige estradören, flankeras av Anders Eriksson och Julian Brandt i vita skjortor och smala svarta slipsar.
Albumet spelas från början till slut, med nerv och skärpa. Ljudet är hårt och rått, och när Kinde spelar gitarrsolo i "Paradisets portar" hörs är varje ton så tydlig att man kan ta på den. Sedan blir det hitkavalkad.
Och det är klart att många har gjort bra låtar sedan "Stilla nätter" 1981, även Johan Kinde, men ingen har väl någonsin gjort någon bättre.