Jamesson
L'Orient, Linköping
14 november
Charta 77:s sångare Per Granberg inleder konserten med att deklarera att hans röst är paj. Och det är definitivt inget skämt. Han låter rent bedrövlig. Och när rösten inte ens håller för att prata blir sången rejält lidande. Charta 77 har därmed en något taskig uppförsbacke att jobba emot. Och det blir inte bättre av att deras melodiösa punk i mycket hänger på att sången fungerar.
Efter det att konsertarrangören Gaphals flyttat till The Crypt har L'Orient fört en mer undanskymd tillvaro, och återfått mer av sin underground-stämpel. Charta 77 är en av höstens största bokningar, och det har kommit hyfsat med publik. Och sett till röstsituationen är det tur att de är på allsångshumör.
Charta 77 är riktiga veteraner på den svenska punkscenen, men är fortfarande pigga. De visade det om inte annat med skivsläppet "Salt" från tidigare i år. På så sätt är det extra synd att Per Granbergs röst är borta – energin finns där, men de får inte fram den.
Charta 77 får dock fram det stråk av vemod som ofta utmärker dem – titellåten från "Salt" blir riktigt vacker mitt i allt. Bandmedlemmarna jobbar på – basisten Mattias Söderling drar ett tungt lass då han får ta hand om mycket av sången, och på gitarr är bandet förstärkta av ikonen Johan Johansson. Men det räcker tyvärr inte.
Inte oväntat får Charta 77 korta ned spelningen. Per Granbergs röst håller helt enkelt inte. Det är verkligen synd då bandet fortfarande 2015 har alla möjligheter att vara ett riktigt rolig liveband. Deras låtar är fortfarande aktuella, och många är som gjorda för att framföras under svettiga nätter på trånga klubbar.