En hyllning till Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Roy Orbison
Gästartist: Linda Gail Lewis
Crusellhallen, Linköping 12 november
”Jerry Lee Lewis live at Hamburg The Star Club” (1965) var den första LP-skiva jag köpte. Jag älskade den då och jag älskar den nu. ”The Killer” är i sitt livs form, publiken goes bananas, det är fort, fortare, fortast. Typ ”come on lover baby there´s a whole lotta shakin´ going on”.
Riktigt så ösigt blev det inte i torsdags kväll, men snudd på. Jerry Carlson tolkar Jerry Lee med humor och finess. Han lirar boogie med hela kroppen, klöser tangenterna med naglarna, sparkar undan pianostolen -- och röker låtsascigarr. ”Great balls of fire” skickas ut från podiet och kulminerar med att Jerry dunkar högerdojan i tangentbordet.
Men det krävdes en äkta legendar för att få Crusellhallen att riktigt tända till. Jublet stiger när Jerry Lees syster Linda Gail Lewis äntrar scenen. Hon och Jerry gör en lysande duett i ”Jackson” och Linda Gail tillför med små medel en välbehövlig dos autenticitet.
Henrik Åberg lever på sin stora röst. Tolkningen av Elvis Presleys ”An american trilogy” framkallar fortfarande gåshud, särskilt stegringen i ”Glory glory hallelujah”. En annan favorit som håller, inte minst textmässigt, är själfulla ”In the ghetto”. Plus också för att Åberg inte skäms för att klä ut sig i Elvis gräsliga scenkläder modell Las Vegas 1975.
Roy Orbison är en udda fågel i rockhistorien. Han hängde med Elvis, Johnny Cash, Carl Perkins och de andra 50-talsrockarna i Sun-studion i Memphis, Tennesee. En säker låtskrivare, alltid klädd i svart, en grymt bra tenor som kunde ha satsat på opera. Svenska musikvetare kallar hans hybridmusik för ”schlock”, en blandning av schlager och rock. Det ligger något i det.
Johnny Duverts röst fungerar fint när det handlar om tryckare som ”You got it” och ”California blue”. Men många av Orbisons tidiga och mer majestätiska hits fick utgå; som ”Crying”, ”Dream baby”, eller ”It’s over”. Tråkigt nog.
Musikerna sprudlar av spelglädje och stämningen i den nästan fullsatta salongen är mestadels hög. Tyvärr är ”skådespeleriet” som binder ihop showen inte av samma klass. Bestäm er gubbar! Låtsas ni att är Jerry Lee & Company eller föreläser ni om dem? Säga vad man vill om Jerry Lee, men otydlig har han aldrig varit.