Bord duka dig!
Form/konsthantverk
Utställningen pågår till 22 maj.
Vilket är museernas huvuduppdrag? Ska fokus ligga på samlingarna eller utställningarna? Sveriges första museilag har varit ute på remiss. Betoningen föreslås ligga på utställningsverksamheten. Historikern Maja Hagman skriver kritiskt om lagförslaget (DN 16/3). Hon anser att museer ska vara en kulturs långtidsminne och inte ägna sig åt den snabbt föränderliga samtiden.
Men varför inte göra både-och? Ett gott exempel på detta är Östergötlands museums tematiska år som handlar om matkultur. I stora Westmanhallen pågår en scenografiskt kraftfull utställning som i hög grad bygger på föremål ur de egna samlingarna. Och nu har man öppnat en retrospektiv utställning i Dahlgrensalen. Här kan vi se och följa ett urval från Margareta Hennix produktion av teckningar, glas och keramik under ett halvt sekel. Hon är fortfarande verksam. Aktualitet och samtidshistoria kan gå hand i hand.
Iscensättningen är sparsmakat vacker i salen med ett generöst långbord dukat till fest med tallrikar, glas och keramik. Ett frestelsernas bord. I övrigt är rummet nästan asketiskt rent. Endast ett par stora glasmontrar tornar upp sig majestätiskt i var sitt hörn. Utställningens idéspråk stämmer bra överens med den estetiska och skönt återhållna formgivningen av bruksföremålen. Annars kan vissa glaskonstnärer inte motstå lusten att breda på för tjockt med färger i glasets naturliga skönhet. Det kan lätt bli kitschigt.
Ändå är det minsann inte färglöst i Hennix serier och produktioner. Även formerna kan vara djärva. Men jag tror hemligheten ligger i hennes förmåga att balansera geometri och djärvhet på en knivsegg. I det exakta gränssnittet för ordning och fantasi finns Hennix specifika kod för färg, form och proportioner.
I de två inre rummen fortsätter utställningen med keramik och skulptur. Hon har även arbetat med offentliga gestaltningar. Lite överraskad kan man bli av de populistiskt inställsamma verken med tomte, ängel, stol och träd. En eftergift åt brödfödan och marknadsstånden får man förmoda. Som kontrast reser sig i det innersta rummet ett stort trappstegsformat och orangemålat fundament. En ståtlig tron. En synnerligen välfunnen konstruktion för att bära upp hennes välformulerade och återhållna keramiska arbeten.
Den som vill fördjupa sig i Margareta Hennix mångåriga livsgärning kan med fördel läsa den vackra och välskrivna boken som museet ger ut i samband med utställningen. Den grafiska formgivningen är gjord av Mats Fredriksson, Linköpings egen maestro på området. Huvudförfattare är Kerstin Wickman, professor emerita i design-och konsthantverkshistoria.