Utställningen pågår 25-26 juni samt 29 juni
I år är det 20-årsjubileum för Midsommargalleriet i Sandvik. En berömvärd uthållighet och generositet att upplåta sitt hem för en offentlig utställning. Miljön i sig är intressant i ett ganska tidstypiskt sommarhus från förra sekelskiftet med högt i tak och punschveranda mot sjön Roxen.
Samtliga inbjudna konstnärer är östgötabaserade utom en, gotlänningen Heiner P. Norberg. Sammanlagt 75 olika verk presenteras, mest i olika bildtekniker men också ett antal skulpturala objekt. Som så ofta i samlingsutställningar uppstår kvalitetsmässiga spännvidder och skillnader. Även hos varje enskild konstnär kan man se höjder och dalar. Ett grundtema med ”Svarta fåglar”, efter en roman av gallerivärden Bernt Carlsson, har varit en utgångspunkt, men de flesta verkar ha förhållit sig mycket fritt till detta.
Iréne Annerud bidrar med några starka uttryck i jordfärgsdominerade akrylmålningar som till exempel ”Med dig” och den dramatiska ”Den enes död …”. Däremot verkar hon mindre hemmastadd med blåmålningen ”Under ytan”. Richard Asp arbetar med konstsmide och rostiga plåtar som både innehåller skönhet och råhet i en frän kombination.
Hasti Radpour är en talangfull Linköpingskonstnär och hennes stora målning ”Svarta fåglar” har en mångtydig mytisk karaktär. Något liknande kan man känna inför Gisela Eliassons mera abstrakt hotfulla målning ”Fåglar 1”. Dynamisk som ett Stelth-flygplan. Inger Persson visar några rustikt pregnanta grafiska fågelmotiv i collografi. Likaså är June Kruses kaxiga skarvfåglar.
HP Norbergs grafik och akvarell är både mycket genomarbetade och fantasifulla. En humoristisk trevnad i sammanhanget finns hos Lennart Lindströms svarta hönor. Så även hos Greger Johanssons simmande karl som fiskar nors med skarvarna. En fyndig lösning både på form och material har Per Carlsson, som skapat en självtorkande skarv i bandmetall.
Ja, det är mycket att titta på och begrunda. Ovanstående verk är de som berör mig mest. Annars är det mycket allmängods som inte är så intressanta eller inte så välartikulerade vare sig till form eller innehåll. Men så brukar det ju vara. Midsommarängen är fullmatad med blommor och ogräs. De sistnämnda kan ändå imponera med sin starka överlevnadsförmåga och livskraft.