Market Art Fair (Färgfabriken, Stockholm, 24–26 mars.)
Supermarket – Independent art fair (Telefonplan, Stockholm, 23–26 mars.)
Det två stora konstmässorna är intressanta att jämföra. Båda ingår i Stockholm Art Week som just avslutats. De existerar parallellt men har olika rötter och tydliggör olika spår inom samtidskonsten. Market med sin Esso-liknande logga är ”marknadens” scen. Här samlades de affärsdrivande och professionella gallerierna. I år för första gången under konsthallen Färgfabrikens tak, vilket var en väldigt bra idé.
Supermarket uppstod som något av en reaktion eller som ”Motståndets estetik”. Lite svepande kan man säga att gallerierna och verksamheterna här är mera konstnärsdrivna, kritiska och socialt engagerade än Markets kommers. Det är inte svårt att lista ut var det finns mera pengar i omlopp. Supermarkets aktörer är mera ideellt ideologiska och därmed mera lågbudgetpräglade.
Market håller ofta hög kvalitativ konstnärlig nivå. Kända konstnärer är representerade och säljbart måleri dominerar. Allt är snyggt och prydligt iscensatt. 35 nordiska gallerier medverkar.
Supermarket är stökigare, mera anarkistiskt men också roligare och mera kreativt utmanande. Här finns tid för spontana samtal och diskussioner om konst och politik. De internationella utblickarna är många och den politiska medvetenheten är hög, lika hög som penninghögen är låg. Installationer, filmer, koncept, foton och papperslappar dominerar. Inte mycket till köp & sälj, men absolut intellektuellt uppiggande.
Flera av de medverkande är baserade i Östergötland. Dit hör Sissi Westerberg med Rejmyre Art Lab och installation. Kosta Economou och Erik Berggren med Museet för glömska samt Verkstad är från Norrköping, alltid lika aktiva och analytiskt skarpa. Även ett sedan länge välkänt galleri som Tegen 2 har faktiskt rötter i länet med Gunilla Sköld Feiler från Linköping och Dror Feiler. De är bra på att skapa utmanade skandaler. I år har de fokuserat på alla anlagda bränder på flyktingförläggningar och Lars Brunströms naturalistiskt farliga gamfågel i en svart scenografi.
På Market å andra sidan blir samtalen artigt avkortade, om man inte verkar ha för nära kontakt med plånboken och feta bankkonton. Några konstnärers arbeten stannar dock kvar i minnet. Dit hör Tova Mozards berättande Los Angeles-svit hos Galleri Cecilia Hillström. Mozards foton med poliser och kitischiga butiker liknar nästan en spännande filmthriller.
Jag gillar också starkt Galerie Forsbloms presentation av finska Jenni Hiltunens saftiga och stora porträttmåleri. Finlands motsvarighet till Kaurismäkis filmer är Esko Männikkös foton av marginaliserade situationer och tillstånd. Även Idun Baltzersen kraftfulla och svartvita träsnitt hos Galleri Magnus Karlsson har ett starkt och förtätat uttryck. Danska Bjerggard överraskar med stora målningar av Georg Baselitz.
Två marknadsplatser med uppenbara skillnader i förhållningssätt och konstsyner. Olikheterna skärper blick och tanke, vilket ofta konst handlar om. En ständigt pågående kritisk diskurs.