Överblicken synliggör ett sällsynt konsekvent konstnärskap, förvånansvärt befriat från konsttrender. Han arbetar hela tiden realistiskt föreställande och berättande. Motiviskt är hans konst personlig, det som berör och intresserar honom: självporträtt, människor, hus, natur, miljöer, amerikanska bilar och folkmusik. I bästa mening folklig i sitt förhållningssätt. En bildkonstens socialantropolog.
Östgötalandskapet, Jägarvallen och Mantorp korsas med Austin i Texas. 1950-talets pojkrumsdröm om USA är ständigt närvarande. Möjligen skulle man önska sig en ökad komplexitetsgrad mellan drömmen och den råa politiska verkligheten. Gestaltning av motsägelser stegrar den konstnärliga laddningen.
Stämningslägen spänner över melankoli och nostalgi kombinerat med nyfikenhet, samhällsengagemang och humor. Hans uttrycksfulla och träffsäkra teckningar för tankarna till Albert Engströms Kolingen och Oskar Anderssons leptosoma figurer. Kronblom väcks ur soffan av Johnny Cash.
Överallt liv och rörelse, men också vemod och övergivenhet. Vardagsstämningar utan stora åthävor. Björn Svensk kan fogas i en tradition med Linköpingskonstnärer som Pär Thorell, Bertil Andersson och Hans Hermansson. Bland utländska förebilder kan nämnas Edvard Hopper, popart, Eric Fischl och Lucien Freud.
Trots följdriktigheten ser man ändå variationer i hans bildkonst. I vissa perioder tar detaljrikedomen över. Bilderna liknar mera illustrationer än gestaltande konst. Andra faser kännetecknas av de snabba, snärtiga ansatserna, de frimodiga impulserna med pensel och penna. Just detta är han bra på. Man kan se det i till exempel den tidiga målningen från 1990 med titeln ”Looking at Mr. Johns paintings”.
Jämför gärna och se likheter med några av de suveräna målningarna de senaste åren: ”Tillfälligt boende”, ”Passerat 1-3” och ”Fool's gold”. Här sluts cirkeln samtidigt som de nya verken pekar framåt mot en fruktbar utveckling. Härligt öppet och levande måleri i en ny tid.