Oljemålningar och grafik
Utställningen pågår till 26 februari 2016
Fotorealism är det första man tänker på. Fast ändå inte riktigt. Även om Henrik von Gerber, med rötterna i Linköping, uppenbarligen är inspirerad av vissa konstströmningar under 1960-talet, så finns lusten till själva måleriet som dominerande faktor. Mjuka fördrivningar och stämningsfulla bildscenerier. Impressionistisk fotorealism skulle man kunna kalla stilen för.
Det är svårt att motstå förförelsen i denna konst, även om den på sätt och vis är antedaterad. Vem kan motstå sugande gatumiljöer från San Fransisco, Paris eller Madrid. Konstnären reser mycket och bearbetar sina fotografier till levande måleri. Men är det inte lite ytligt, hävdar vän av ordning och PK. Ja, men vad då, ytor finns ju över allt. Ångest och fundamentalism orkar man ju heller inte med för mycket av.
Här och var börjar det vibrera extra mycket. Där en diptyk med en ung Aretha Franklin överst och en gatubild från New York. En annan spännande komposition skildrar legenden Serge Gainsbourg, fransk poet, dandy, låtskrivare och sångare. Gråsvart bild till vänster tillsammans med unga France Gall. Den högra delen helt i skimrande röda klanger. Rött och svart, rouge et noir, passion och smärta, som i Stendahls roman.
Tack vare att Gerber låter själva det hantverksmässiga målandet hållas levande blir det aldrig hårt eller tekniskt dött. Detaljskicklighet och petande kan annars vara konstens fiender. Det kan också vara intressant att spekulera över betydelsen av Henrik von Gerbers motstånd till det rådande postmodernistiska klimatet under hans studietid i England. Då skulle allt dekonstrueras och måleriet förklarades dödfött. Tur att alla inte föll in fållan.