Pågår till 25/9
En pigg veteran på 82 år ställer nu ut på Saab Terrassen. Han har gjort sig känd som grafiker, skulptör, lärare och resenär i olika väderstreck. Mest spektakulärt är nog hans ishavsexpeditioner. Vid en av dem delade han hytt med Lars Lerin. Ishavets natur- och djurliv finns ofta skildrade i hans grafiska arbeten. Snö- och isskulpturer har också varit något av Jakobssons signum.
Bland motiven märks pingviner, foraminifer, encelliga havsdjur, minnesbilder från Azorerna, leoparder och ishavets miljöer. Slutligen en originell svit, en hyllning till en 1600-talsmästare vid namn Paulus Potter.
Däremot finner jag inte de utställda skulpturerna och organiska objekten särskilt intressanta konstnärligt. Det blir för mycket av naturvetenskapliga organismer, för lite av fria, överraskande konstskapelser.
De flesta konstnärer håller fast vid sina grundläggande ackord och intressesfärer, även om förändringar sker. Under 1960- och 1970-talen gjorde han som så många andra politiska bilder med budskap, dels mot Vietnamkriget, dels mot miljöförstöringen. Det senare finns fortfarande starkt närvarande som engagemang för djur och natur inte minst i ishavsmiljöerna. Svalbard, Grönland och Antarktis återkommer som inspirationskällor.
Han kan sin teknik, noggrann som han är. Parallellt med kvarhållande av klassiska etsningstekniker har han nyfiket tagit till sig de moderna, fotobaserade metoderna som fotopolymergravyr. Ett träffsäkert och fyndigt exempel på detta är bilden med en sovande persisk snöleopard som fått besök av en liten modig blåmes.
Svenerik Jakobsson är skicklig utan att för den skull bli offer för tekniskt nörderi. I hans bildskapande finns också fantasi och lekfullhet med humor. Allt är förvisso inte nyskapande eller fängslande. Men man låter sig gärna smittas av konstnärens kontinuerliga och nyfikna aptit på motiv och verklighetens gränser.