Med sin grafiska broderiteknik och sensibla fantasi formulerar hon betydelsemättade bilder.
Hon rekonstruerar och undersöker minnesfragment, historia och nutid. Det finns en arkaisk tyngd parat med en paradoxal lätthet och öppenhet. Poesin blir ännu mer tydlig i en annan bildsekvens på motsatta sidan i rummet. Ljusvita bildcollage som minner om hennes första år i livet där smaksinnet är viktigt.
Kontrastverkan mellan de mörkbruna säckmotiven och spetsliknande montagen ger den skickligt hängda utställningen ett dramaturgiskt mervärde.
Man förundras ständigt över hur mycket innehåll av berättelser och sökande gestaltningar som finns ingraverat i både materialval och visualiseringar. Här finns dna-kombinationer, porträtt, lunga, hjärna, skelett, textrader, fragment av renässansmönster och runskrift. Och framför allt trådar som irrar runt och söker mål och mening.
Ibland kan finna likheter med Lillevi Hultmans konstart likväl som uppenbara skillnader. Både lekfullhet och existentiellt djup går att tolka in i Eva Vogel-Rödins konst. Titeln ”Det som återstår” handlar också om detta. Vad återstår av livet? Vad blir kvar? Vad återstår att nyfiket upptäcka framledes?
Trådar, mönster som skapar mening men också ställer nya frågor. Ariadnes mytologiska tråd skulle hjälpa hjälten att hitta tillbaka ut ur grottans labyrinter. Trådar, ledtrådar, sytrådar ger riktningar och form åt liv och konst.