Grafik
Utställningen pågår till 20 maj
Med ”Utsikt från ateljéfönstret”, via modell av huset utanför Finspång, visar Isabelle Nilsson sin blomsteräng. Trogen sin personliga naivism är somliga blommor egna fantasier. Det finns en lustfylldhet i hennes bildkonst som ändå aldrig blir insmickrande eller tillrättalagd.
I hennes nya utställning har de nästan sagobetonade berättelserna fått stå tillbaka för mera nyktra och näraliggande gestaltningar. Barnen, djur och saker finns med. Kontrasten mot landsbygden finns skildrad i fyra stycken svartvita blad om staden. Den tätbebyggda och trånga staden kan tolkas som både kritik och som charmig vinglighet.
Oavsett vad hon gör har Isabelle Nilsson en omisskännlig egenart som konstnär. Hoppas hon fortsätter på sitt naivistiska fria spår och inte ankrar upp i en torr realism.
De krokiga linjerna och formerna är alltid mera levande än fyrkantigt och rätvinkligt.
Harriet Löwenhielm hade spår på detta för mer än ett sekel sedan: ”Om vägen till livet är rak eller krokot, det vete … Ty si, att människohjärtat är brokot, det har jag lärt mig för var dag som flyr”.