Målningar
Utställningen pågår till 17 april
Äntligen har vi en chans att se Tomas Ekströms vitala måleri i fullskaligt format. Frustande av liv. Stora målningar som flödar av berättelser, färger och energier. Den här killen är en naturbegåvning av sällsynt skådad art. Så har jag tänkt, ända sedan jag första gången såg ett par målningar av honom på länsmuseets vårsalong för cirka tio år sedan. Det har aldrig funnits någon anledning att ändra uppfattning. Det här är kanonbra måleri! Se det och bli lycklig för en stund.
Utställningen heter ”Förnöjsamheten” och då blir man ju lite fundersam. Är det ironiskt menat i en eländig tid? Nja, bra konst svarar aldrig enkelt på enkla frågor. Visst finns sköna, förnöjda scener, som till exempel det förnöjsamma självporträttet med tre nyfiskade aborrar i handen. Konstnären med hatten står coolt och tittar med den karakteristiska ljusblå, lätt bestrukna blicken. Men det är bara en del av målningens helhet.
Ekström skapar ett slags vildvuxet men ytterst välkomponerat montagemåleri med många scenerier. Föreställande motiv som bilar beskärs och överskjuts av närmast abstrakta fält i sköna färgskalor. Samtliga alltid spännande och innehållsrika att titta på. Här och var dyker textfragment fram.
Det är som att Jarl Ingvarsson ingått en symbios med vissa målare ur 1960-talets amerikanska popkonst. Men det ekströmska språnget är hans eget. Egenarten lyser kraftfullt, särpräglat och originellt. Breda uppborstade penseldrag kan brytas av drippande, droppande färgstänk.
De stora målningarna är som sektioner av olika rum-tid-upplevelser som skjuts in i varandra. Avancerat och svårt att få att fungera. Man riktigt känner hur konstnären kämpar, tittar noga och löser problemen i sin ateljé i Klacksäter, Björsäter. Han gör det inte lätt för sig. Ändå får Tomas Ekström ihop det på något förunderligt sätt. Han gör bristerna till en tillgång och ett värde i sig. Allt med humor och värme i denna bistra tid. En dos förnöjsamhet behövs nog på överlevandets altare.