Måleri och grafik
Utställningen pågår till 8 januari 2017
Landskap med hus, en liten hund, natt i november. En flicka eller ensam kvinna – det är några motivkretsar i Berit Hammarbäcks bildvärld. Natur och människor. Uttrycket är ofta stillsamt vemodigt, kanske med en anstrykning av melankoli. Nordisk skymningsatmosfär.
Dov och skimrande poesi. Färgskalan domineras av milt blått och grå-grönt. Novemberstämning kan inte skildras bättre.
Med åren har enstaka människor börjat vandra in i hennes målningar. I ett enkelt, formreducerat språk finns de där, ofta ensamma, som t.ex. i ”Hennes tur”. Vem, vad? Vi vet inte. Den gåtfulla mångtydigheten är en kvalitet i sig. Just därför häftar de sig fast i medvetandet. En annan olja i samma anda heter ”Hon står gömd”.
Det finns i ingenting dramatiskt till det yttre i Hammarbäcks konst. Men under ytan känns det som om det kan mullra av okända eller mörka krafter. Ett inre tryck. I ett par målningar sker dock överraskande utbrott med titlarna ”Lava l-11”. Flammande rött spottade ur isländska vulkaner.
I grafiska arbeten, ofta diptyker, är stämningen lugnare och ljusare. Det är som om hantverket skapar trygghet och omsorg likt handskrivna brev med porton. Samtliga är fint välgjorda. Endast fem grafiska blad finns med. Resten av de 34 verken på den stora utställningen är oljemålningar.
Mörk himmel, någon lyssnar, en hittad fågel. Verklighetens stilla vardag som i väntan på något. Ett varsel som hörs långt bort och nära. En lågfrekvent aning om något som kan uppenbara sig. En stilla oro eller möjligen någon gång spleen, tristess? Man kan nästan höra strofer ur kända folkmusiklåtar. Ur aftonlandets djup ”där det stora vemodet rullar in” och ”tungsinnet över mig kom”. Skönhet i moll – det är Berit Hammarbäcks signum.