Pågår till 12 april
Under ett par decennier var han konstnärlig ledare för konstlinjen på Liljeholmens folkhögskola. Nu har han blivit friherre och det har gett resultat. Lars Thostrups nya utställning är den bästa jag sett av honom. Förr minns jag hans målningar i gränslandet för det abstrakta och konkreta som ganska mörkmurriga och inåtvända. Nu svävar de friare och öppnare med en frisk energi.
Det är som tillgången på egen tid framför staffliet gett möjlighet till både fördjupning och ökad djärvhet. Mot en fond av energiska och organiska kolteckningar blänker målade emblematiska teckenformer. Lyskraften och distanseringen mot de svarta virvlande kollinjerna blir spännande.
Thostrups bildvärld i olika blandtekniker verkar växa fram mer eller mindre spontant under själva arbetsprocessen. Rytmiken är viktig, linjeströmmarna likaså. Hans bildkonst väcker frågor kring konst och natur. Som begrepp och fenomen. Konst kräver ett jagmedvetande. Naturen har inget sådant. Samtidigt är vi människor också både natur samtidigt som vi bär på ett reflekterande, högre medvetande. Men Thostrups naturfragment som konst kanske också kan ses som ett stycke natur i sig – något som lever sitt eget liv oberoende av oss.