Hommage till Hammershøi
Måleri och grafik
Utställningen pågår till 16 mars
Med åren har Örjan Wikströms konst blivit alltmer summarisk och upplöst. Det är som om tiden har nött bort alla detaljer. Jag har minnen av hans utställningar redan på 1980-talet. Han var ju förvisso tidigt skicklig som grafiker men också lite chict lättsam.
Ett större allvar har krupit in och i synnerhet nu när han arbetat med referenser till den store danske konstnären Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Ständigt oförglömlig är den stora melankoliska målningen från 1901 på Thielska galleriet i Stockholm. Den skildrar fem dystra herrar runt ett bord med nubbeglas. Stämningen är tät och lågmält laddad som om de väntade på självaste liemannens entré.
Interiörer med män och kvinnor återkommer som motiv i Wikströms aktuella utställning. Färgskalan drar ofta åt den violetta skymningsskalan. Numera blandar han ofta in broderier och applikationer i sina arbeten. Men viss skepsis kan man känna inför metoden. Tillför den något? Rumsligheten och djupet finns där ändå.
Sympati och förståelse kan man känna för en erfaren konstnärs behov att reducera bort allt onödigt och sträva efter större klarhet och förenkling i sitt bildskapande. Formspråket med sin enkla ytor talar för det – men å andra sidan motsägs detta av tillförseln av yttre materialstoff som trådar och nät.
Den vemodiga och stillsamma air som präglar de flesta bilderna räcker långt som uttryck i sig utan att behöva belastas med onödiga applikationer. Det vore också mera konsekvent och modigt att sätta tilltro till enkelhetens kraft.