Theme Brazil!
Terrassen, Saab.
Utställningen pågår till 10/3
Liv och konst bildar en sällsamt spännande legering i Li Kiokos berättelse. Hennes föräldrar var japanska immigranter i Brasilien. Hon föddes 1933 i världsstaden Sâo Paulo. I 20-årsåldern flyttade hon till Paris för att studera, träffade ung svensk man och flyttade med honom till Sverige omkring 1962.
Japan, Brasilien och Sverige. Syns dessa tredelade rötter i hennes konst? Seendet påverkas av tidigare kunskaper, känslor och intuition. Man letar efter japansk kalligrafi, minimalism. Nja, först upplever jag nog mera av påverkad från det muralmåleri som också Li Kioko ägnade sig åt. Jordfärger, mycket ockra, ibland som fragment av grottmålningar. Men det finns inte så av brasiliansk hetta. Jo, kanske: karneval, guldsprayfärger, lite kitsch och stänkmåleri.
I övrigt finns kompakta täta målningar. De liknar modernism efter kriget med konstnärer som George Mathieu, Antoni Tápies med flera. Men där ser det ut som Matisse och Jackson Pollock festat ihop. Expressionism. Gåtor och associationer flödar, krockar och interagerar.
Li Kioko bodde faktiskt större delen av sitt liv i Sverige, fram till sin död 2009. Men på utställningen syns nästan inga spår av svensk kultur. Mot slutet av sitt liv tog snarare intresset för Japan över handen. Tunna japanpapper spänns över målningarna. Enkla linjer bildar huvuden.
Min totala upplevelse av detta konstnärskap synes mig handla om en människans kamp och sökande efter identitet, mening och orientering i tillvaron. En existentiell konst! Det är snarare denna underliggande berättelse som griper tag och fascinerar. Enstaka målningar gör mig däremot inte särskilt imponerad. De kan vara ganska grötiga, utan centrum eller riktning. Men egentligen uttrycker de väl just därför kanske allra bäst Li Kioko innersta känslor.
Globalisering och internationalisering i all ära. De fungerar kanske på nivåer av teknik, digitaliseringar och affärer. Men på individnivå är det mera komplicerat. Vi behöver nära relationer kring lägerelden och ibland kan konsten och kulturen skapa denna värmekälla att söka tröst och skydd hos.