Afro! Wake up! Det är en fras som spelaren blir van vid efter några ronder av Afro Samurai. Baserad på animén med samma namn så är detta spel ännu ett tillägg i den evigt ökande beat 'em up-genren, en genre som nästan är äldre än dom första spel konsolerna. Tyvärr är detta dock inget revolutionerande, snarare något som vi har sett förut, om inte ett snäpp tillbaka i evolutionen av genren. Detta hindrar däremot inte spelaren från att ha kul då spelet fortfarande lyckas leverera cool samurajaction med sarkastisk cynism och misantropiskt "tounge-in-cheek" humor. Fastän spelet är lite för kort och fastän plattformsbitarna i spelet är frustrerande på fel sätt så tyckte jag ändå om spelet i slutändan.
Det finns många beat 'em ups där ute. Spel som Ninja Gaiden, God of War och Devil May Cry har höjt ribban rejält för efterföljande spel. God of War är ökänt för sin episka, grymma handling. Devil May Cry är känt för sina stora, vackra filmklipp och actionsekvenser medan Ninja Gaiden är känt för sin urtuffa svårighetsgrad och inlärningskurva. På de första två punkterna, grafik och action så klarar sig Afro Samurai rätt bra. Grafiken är i typisk cell shade, vilket verkligen ger den där manga-/animékänslan vilket och stöds av alla filmklipp i spelen som också är uppbyggda som om det vore en manga eller animé.
Actionsekvenserna i sig känns episka och brutala då man ställs inför en massa fiender som man på något sätt ska klara dig helskinnad ur. Detta är dock både gott och dåligt då det är precis detta som gör att spelet misslyckas på den tredje punkten, svårigheten. Allt känns så himla lätt! Det finns en massa "combos" men om man lär sig 3-4 stycken, varav 2 är obligatoriska för att kunna spela spelet, så har klarar man spelet utan några problem. En av faktorerna i detta förenklande av actionsekvenserna må ligga i faktumet att man kan sakta ner tiden efter att man har gjort x antal combos. När man går in i "focus mode" så går tiden sakta och man kan sikta in svärdet och skära precis efter egen vilja (ja, inom gränser) och på så vis kan man, med ett hugg, avrätta fiender innan de ens har dragit svärdet. Detta ger en överväldigande känsla av makt samtidigt som det förenklar spelet tusenfaldigt. Fast om man tänker efter kanske ett lättare spel är mer idylliskt än ett spel som man verkligen inte kan klara av, som Ninja Gaiden 2 som kräver ninjakontroll kunskaper på elitnivå. Det är ju trotts allt kul med makt!
Det som är speciellt med Afro Samurai är att det inte utspelar sig i antika Japan, vilket man skulle kunna tro att den skulle göra. Men faktum är att det utspelar sig i ett neo-feudalistiskt Japan som är en blandning mellan den antika japanska kulturen och den framtida teknologin från den futuristiska Japan som vi alla känner igen från filmer och animé. Som om det inte vore nog med konstigheter så innehåller spelet inte någon symfoniorkester som klämmer ut episka slingor varje minut, utan musiken har dirigeras av den kända rapgruppen The RZA. Det är förvånansvärt smakfullt och det passar verkligen in, även om man inte gillar hiphop. Den största, och kanske den bästa grejen med Afro Samurai är att Samuel L Jackson, den stora Hollywoodstjärnan, gör rösterna för huvudkaraktären Afro och hans alter ego, NinjaNinja. Likt animén så är nästan allt mannen säger klyftigt och framförallt asroligt. Det finns flera instanser då man är i en episk strid mot en boss då man plötsligen hör ett tips från NinjaNinja, fast om man läser mellan raderna i tipset så är det ännu ett referat till sodomi, vilket får en att storkna av skratt till priset av ännu en förlorad rond mot bossen. Små saker som smakfullt vald musik, en trevlig omgivning och en gaphals som gör varje scen otroligt roligt är precis det som gör Afro Samurai till något man inte känner allt för ofta i beat em up-spel, att man faktiskt har kul.
Allt är dock inte frid och fröjd i Eden då spelet som alla andra beat em ups i vår generation måste ha plattformssektioner. Ja, ni vet sådana delar där vår krigserfarne hjälte springer och hoppar mellan byggnader som egentligen lika gärna kunde ha varit svävande lådor a' la Mario. Visserligen är inte konceptet av plattformssektioner mellan actionsekvenser inte dåligt. Vem skulle inte vilja ha lite variation mellan fighterna egentligen? Men, det är något som har gått fel då detta element plötsligen blir ett frustrationsmoment och en del av spelet man börjar hata. Ibland så har jag blivit tvungen att klättra upp för en heeeeljobbig klätterställning av objekt, väggar, klippblock och ninjor för att plötsligt råka ramla ner tack vare en grafisk bugg för att sedan bli tvungen att göra allt igen. Det värsta är att detta inte händer överallt, ibland så kan man falla på vissa ställen och faktiskt komma framåt i plattformsbanan! Helt bisarrt då det inte ens finns någon konsekvens i straffen. Snälla, spelskaparna, låt samurajen stanna på marken!
En av sakerna som definierar många beat 'em up är att man alltid ska försöka överträffa sitt gamla rekord (detta är ett drag från en äldre tid då spel var tidsbaserade och highscore var det enda som kunde sparas). Detta är en funktion som helt och hållet saknas i Afro Samurai, och det plus att spelet saknar online- eller multiplayerstöd gör att spelet blir extremt kort. Spelet är drygt åtta timmar långt, och slutet känns till och med stressat då två av de sista kapitlen endast består av bossstrider. Då skulle man ju tro att spelet har lite mer att erbjuda, som till exempel, en high-scoretavla där man kan låsa upp nya vapen eller banor men icke! Det enda man får när spelet är avklarat är möjligheten att spela spelet igen på hard, men vad är då meningen då det inte ens kommer spela någon roll hur man spelar? I Ninja Gaiden, till exempel, kunde spelet köras och klaras ut igenom att använda fega taktiker och att repetitivt trycka på samma knapp om och om igen, men det var inte det som räknades i slutändan utan det var poängen som man fick igenom alla kombinationsattacker. Detta gjorde Ninja Gaiden extremt omspelbart, man kunde spela spelet om och om igen. Tyvärr gäller detta inte för Afro Samurai. En spelning, och sedan är det slut.
Tanken bakom Afro Samurai är underbart. En trogen efterföljare till animén med en klockren dos av humor. Om man vill spela ett spel för ett gott skratt och för att se kroppsdelar flyga kors och tvärs över skärmen så duger Afro Samurai gott och väl, men om man vill ha en utmaning eller ett spel som man vill spela på i flera månader, borde man nog leta vidare. Afro Samurai duger nämligen bara till en viss gräns. Skön musik, grym action och rolig humor är helt enkelt inte värt 600 kr om en åtta timmars underhållning är det enda man får. Visserligen är dessa åtta timmar ett skojfyllt äventyr (men med frustrerande plattformsbitar), men det räcker helt enkelt inte! Spelet är dock ett bra spel, men vänta gärna tills det kommer någon sorts samurajrea. Eller låna eller hyr detta spel istället för att köpa det.
Betyg: 7/10