Den brittiska professorn Samuel Hunt anländer till en lite mysig och stillsam spansk stad. En ung man har fängslats för att ha stulit ett värdefullt svärd. Givetvis misstänker professorn att mannen är oskyldig och i själva verket har fängslats för att förhindra honom att gifta sig med sin fästmö. Professor Hunt inleder ett detektivarbete och snart visar det sig att under stadens fridfulla yta gömmer sig mystiska händelser och konspirationer.
Agon: Lost Sword of Toledo är den fjärde episoden i en serie äventyrsspel. Själv har jag inte spelat något av de tidigare spelen, men det visade sig sakna betydelse då spelet kan spelas fristående. Spelet leder till att man löser gåtan om det försvunna svärdet, men vissa andra mystiska händelser får sin förklaring först i kommande spel i serien.
I Agon: Lost Sword of Toledo möts man av en vacker och stämningsfull miljö hämtat från sekelskiftet 1800-1900. Miljöerna är förrenderade, de är alltså skapade på förhand och 3d-grafiken ritas alltså inte upp under själva spelet. Detta gör att man kan skapa en detaljrikare miljö utan att en monsterdator krävs. Nackdelen är att man inte kan röra sig fritt utan är hänvisad till förutbestämda platser i rummen.
Man kan hela tiden rotera runt 360 grader och på så sätt kan man titta runt och leta efter klickbara detaljer. De olika karaktärerna man möter är inte förrenderade utan i äkta 3d. De är dock långtifrån snygga och smälter inte in i den annars fina miljön. Rörelserna är ryckiga och en ful skarv mellan ansiktshalvorna syns från näsan och uppåt.
Ett stort aber med spelet är alla konversationer och brev/böcker. Minst 90 procent är rent nonsens, men jag kände mig tvungen att ta mig igenom dialogerna av två orsaker. Dels går det inte att avbryta en påbörjad dialog och dels därför att det trots allt hände att man fick någon ledtråd i slutet av konversationen.
Och så till skådespelarinsatserna. Vad är det för B-skådisar man anlitat? Vissa är helt förskräckliga. Bland annat är den spanska brytningen stundtals pinsamt dålig. En och samma skådespelare kan ibland bryta ganska kraftigt för att i nästa stund prata nästintill felfri engelska.
Agon: Lost Sword of Toledo är uppbyggt som ett traditionellt peka- och klicka-äventyr. Titta dig runt. Klicka på karaktärer för att prata med dom eller på grejer för att ta upp dom. Lista ut vilka grejer som ska kombineras. Högerklicka på brev och annat för att ta en närmare titt på dom.
Agon: Lost Sword of Toledo innehåller en hel del kluriga problemlösningar. Bland annat ska man öppna en speldosa och behöver då ett datum, något som visade sig vara knepigt att lista ut. Precis som i andra spel i den här genren är det lätt att köra fast. Om ni inte lyckas komma vidare i spelet så kasta inte det i papperskorgen. Det finns bra spelguider med fullständiga lösningar. Du finner en länk till en spelguide i inforutan här intill.
I ett intressant problem skulle man först fotografera och sedan framkalla bilden. Då fick man insyn i den processen och vilka farliga kemikalier en fotograf använde på den tiden.
Summa summarum innehåller Agon: Lost Sword of Toledo en hel del knepiga och väl uppbyggda problem som sätter de små grå på prov. Miljöerna är vackra, men karaktärernas utseende och röster är förfärliga. Det tillsammans med de långtråkiga dialogerna gör att betyget hamnar på skarven mellan en fyra och en femma. Spelet får dock inte godkänt som slutbetyg.
Betyg: 4/10