Nintendo har skapat många olika sorters spel och även många olika sorters genrer. Animal Crossing är ett av de spelen som är svårt att kategorisera eller klassificera. Det är en serie vars spel trots sin avsaknad av explicita mål annat än att betala av en pengaskuld till en tvättbjörn har mycket få direkta mål. All interaktion och nästan alla utmaningar skapas av spelaren själv.
Premissen i spelet är som sagt enkel. Du som spelare flyttar till en ny stad befolkad av söta djur med söta hus och söta små problem. Efter att ha köpt ett hus i staden är det sen upp till spelaren själv vart spelet tar vägen. För den fantasilöse är kanske spelet, 15 minuter in, över där. För andra tar spelet aldrig slut. Min flickvän Caroline har spelat serien sen dess europeiska debut på Gamecube och spenderat hundratals timmar i de olika städer som hon bebott, kultiverat och utvecklat.
Man kan lätt likna Animal Crossing vid ett massivt multiplayer online (MMO) spel. Även fast spelet är offline finns många spelelement där: prylsamlandet, ärendespringandet, de dagliga aktiviteterna och den varaktiga världen som man spelar i. Under årets gång speglas årets årstider och högtider i spelet. Vid skrivande stund är det juletid i min lilla stad och snart kommer tomten att lämna klappar till stadens invånare.
Animal Crossing som spelserie har utvecklats i mycket små steg över sin flera år långa livslängd. Faktum är att Animal Crossing till Wii mer verkar som en port av Nintendo DS versionen än ett helt nytt spel. För den som redan spelat originalet finns här inte mycket nytt att finna. Grafiken, karaktärerna, föremålen och till och med stor del av dialogen verkar vara direkt lyft från tidigare spel. Nog för att man gillar att känna igen sig i sin spelupplevelse, men jag förväntar mig mer än såhär av en regelrätt uppföljare.
Spelet har tre påtagliga nyheter varav ingen tillför vidare mycket till spelet. Som namnet förklarar finns det nu en stad dit man kan åka för att träffa de karaktärer som i tidigare spel brukade komma på besök i staden vid olika dagar. Något jag personligen inte tycker vidare mycket om då dessa små visiter var en välkommen krydda i det dagliga spelandet.
Vidare kan man nu självklart använda Wii kontrollen för att styra vissa delar av spelet. Denna aspekt är ytterst dåligt hanterad då man inte använder kontrollen på något spännande eller unikt sätt utan endast har möjligheten att använda den i stället för de vanliga kontrollerna om man vill. Det bör tilläggas att vid dessa tillfällen kommer man oftare än sällan vilja hålla sig till de gamla kontrollerna då Wii-kontrollerna är mindre precisa och mer ansträngande.
Slutligen har Nintendo gjort ett otroligt svagt försök att tillåta online interaktion mellan spelare. Sen dag ett har friend codes varit ett skämt. I Animal Crossing måste varje karaktär, inte varje kopia av spelet, ha en tolvsiffrig kod med varje annan karaktär han vill interagera med. Förutom detta måste båda spelare på samma gång aktivera sin stadsport. Detta är inte den ljusa nya framtid av onlinespel som denna generation utlovade. Om något för det tankarna till onlinedelarna till de PC-spel som fanns när modem var häftiga och nätverkspel var någonting nytt.
Även röstkommunikation är en nyhet där Nintendo helt missat poängen. Till spelet kan tillbehöret Wii Speak köpas ifall man vill kommunicera mellan hushåll under nätverkssessionerna. På pappret kan detta låta bra men märk väl att detta är ett tillbehör som kostar 500 kr att köpa till. Alltså en kostnad likvärdig med inköpet av själva spelet för en mikrofon. Den bästa nyheten med spelet är att man numer i salongen kan ta på sig en Mii mask för att efterlikna sin Mii avatar även i spelet. Detta är väldigt välkommet men lite sorgligt att det i min mening är den största förbättringen som spelet erbjuder.
Att Nintendo alltså återutgivit Animal Crossing utan att förbättra det väsentligt är inte bara fantasilöst, det är även en stor besvikelse med tanke på den potential som fanns i att lansera ett Animal Crossing-spel till Wii. Men i slutändan är ändå Animal Crossing ett mycket bra spel, en av Nintendos bättre serier i post-SNES eran i min mening, och det skär i hjärtat att se alla dess möjligheter gå förlorade. Har du redan spelat ett av Animal Crossing-spelen finns det inte många anledningar att köpa Lets Go To The City, men är du ännu inte bekant med Tom Nook, Crazy Redd och de andra djuren i staden rekommenderar jag varmt att prova detta spel.
Betyg: 7/10