Biker Mice from Mars (Nintendo DS)

Det finns många skäl för varför det blev så, en av dom kanske är att dom just är möss som kör motorcyklar från mars. Men det håller på att förändras! Dom är tillbaka och i en variant som vi aldrig har sett dom i, förut! 3D! (och bärbart)

Det var en gång, ett par möss på mars...
Ja, det är i alla fall inte så det här spelet börjar. Spelet börjar med ett krig mellan dom elaka rymdkatterna och rymdmössen. Det har skapats en portal till en annan värld på mars och en av dom tre mössen måste nu kämpa emot klockan (inte litterärt) för att nå den innan den stängs. Spelet utspelar sig mest på motorcykeln, man har inbyggda vapen i motorcykeln som kan användas för att undanröja diverse hinder, odjur och bipasserare. Visserligen tog det ett tag för mig att lära mig var skjutknappen fanns, men när jag väl gjorde det så tryckte jag extra hårt och sprängde saker villt omkring mig (effekten av att buttonbasha skjutknappen blev detsamma som att trycka lätt på den dock...). De gångerna man inte är på motorcykeln så går man på en lineär, marioaktig, 2d bana med fiender som hoppar fram ur tomma intet. Fienderna har också en tendens att hoppa fram från många håll samtidigt och slå en med en sådan precision att man inte struntar i att trycka på attack-knappen och istället riktar in sig på powerknappen.

Mjau! Mjau! Mjau! Mjag blir galen!
Alvarligt talat, det är visserligen kul att slå ihjäl horder av katter men att höra dom lama ljudeffekterna driver en till vansinne. Varenda gång en katt blir brutalt ihjälslagen så hör man ett "mjau" och det överröstar alltid den irriterande technolåten i bakgrunden för att inte tala om ljuden som motorcyklarna ger ifrån sig.

2057 katter är fler än 3 möss
Man får välja mellan tre möss i detta spel, det finns förvånansvärt lite skillnad på deras attributer medan deras fordon ser ganska olika ut. Spelupplägget är som vilket annat plattformspel som helst (från den tidiga mario-sonic eran). Man går framåt hela tiden, ända tills fienderna hoppar fram och då stannar kameran och man kan inte lämna området. Visserligen så ger den en touch av nostalgi men den "touchen" blir snabbt ett obekvämt slag på näsan,i det långa. Spelet har ett metroid prime hunters liknande, sparsystem.

Spelskaparna har inte bara mördat mina barndomshjältar, nej, dom har grävt upp dom, gett dom liv och sedan mördat dom. Varför dom skulle plocka upp en serie som har varit död så länge förblir ett mysterium? Varför dom just valde Biker mice och inte Dino rider (dinosaurier + laser = bästa serien i världen?)? Detsamma men en grej är säkert, det var ett stort misstag. Grafiken är kantig och trist, banorna saknar charm och känns trånga. Om man förbiser allt det grafiska och auditiva så skulle nog den typiska 7-åringen gilla detta spel.